Lamentações de Jeremias 3
1 Eu sou aquele homem que viu a aflição pela vara do seu furor.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 A mim me guiou e levou às trevas e não à luz.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Deveras se tornou contra mim e virou a sua mão todo o dia.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Fez envelhecer a minha carne e a minha pele, quebrantou os meus ossos.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Edificou contra mim, e me cercou de fel e trabalho.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Assentou-me em lugares tenebrosos, como os que estavam mortos há muito.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Cercou-me de sebe, e não posso sair: agravou os meus grilhões.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Ainda quando clamo e grito, ele exclui a minha oração.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Cercou de sebe os meus caminhos com pedras lavradas, divertiu as minhas veredas.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Fez-se-me como urso de emboscada, um leão em esconderijos.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Desviou os meus caminhos, e fêz-me em pedaços; deixou-me assolado.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Armou o seu arco, e me pôs como alvo à flecha.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Faz entrar nos meus rins as flechas da sua aljava.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Fui feito um objeto de escarneio a todo o meu povo, de canção sua todo o dia.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Fartou-me de amarguras, embriagou-me de absinto.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Quebrou com pedrinhas de areia os meus dentes; abaixou-me na cinza.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 E afastaste da paz a minha alma; esqueci-me do bem.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Então disse eu: Já pereceu a minha força, como também a minha esperança no Senhor.
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 Lembra-te da minha aflição e do meu pranto, do absinto e do fel.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Minha alma certamente disto se lembra, e se abate em mim.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Disto me recordarei no meu coração; por isso esperarei.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 As misericórdias do Senhor são a causa de não sermos consumidos; porque as suas misericórdias não tem fim.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Novas são cada manhã; grande é a tua fidelidade.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 A minha porção é o Senhor, diz a minha alma; portanto esperarei nele.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 Bom é o Senhor para os que se atêm a ele, para a alma que o busca.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Bom é esperar, e aguardar em silêncio a salvação do Senhor.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Bom é para o homem levar o jugo na sua mocidade.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Assentar-se-á solitário, e ficará em silêncio; porquanto Deus o pôs sobre ele.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Ponha a sua boca no pó, dizendo: Porventura haverá esperança.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Dê a sua face ao que o fere; farte-se de afronta.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Porque o Senhor não rejeitará para sempre.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Antes, se entristeceu a alguém, compadecer-se-á dele, segundo a grandeza das suas misericórdias.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Porque não aflige nem entristece aos filhos dos homens do seu coração.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Para atropelar debaixo dos seus pés a todos os presos da terra.
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 Para perverter o direito do homem perante a face do altíssimo.
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 Para subverter ao homem no seu pleito; porventura não o veria o Senhor?
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Quem é aquele que diz, e assim acontece, quando o Senhor o não mande?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Porventura da boca do altíssimo não sai o mal e o bem?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 De que se queixa logo o homem vivente? queixe-se cada um dos seus pecados.
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Esquadrinhemos os nossos caminhos, e investiguemo-los, e voltemos para o Senhor.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Levantemos os nossos corações com as mãos a Deus nos céus, dizendo:
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 Nós prevaricamos, e fomos rebeldes; por isso tu não perdoaste.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Cobriste-nos da tua ira, e nos perseguiste; mataste, não perdoaste.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Cobriste-te de nuvens, para que não passe a nossa oração.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Por cisco e rejeitamento nos puseste no meio dos povos.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Todos os nossos inimigos abriram contra nós a sua boca.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Temor e cova vieram sobre nós, assolação e quebrantamento.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Correntes de águas derramou o meu olho pelo quebrantamento da filha do meu povo.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 O meu olho manou, e não cessa, porquanto não há descanço,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Até que atente e veja o Senhor desde os céus.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 O meu olho move a minha alma, por causa de todas as filhas da minha cidade.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Como ave me caçaram os que são meus inimigos sem causa.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 Arrancaram a minha vida na masmorra, e lançaram pedras sobre mim.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Derramaram-se as águas sobre a minha cabeça; eu disse: Estou cortado.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 Invoquei o teu nome, Senhor, desde a mais profunda cova.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Ouviste a minha voz; não escondas o teu ouvido ao meu suspiro, ao meu clamor.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Tu te chegaste no dia em que te invoquei; disseste: Não temas.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 Pleiteaste, Senhor, os pleitos da minha alma, remiste a minha vida.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Viste, Senhor, a injustiça que me fizeram; julga a minha causa.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Viste toda a sua vingança, todos os seus pensamentos contra mim.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Ouviste o seu opróbrio, Senhor, todos os seus pensamentos contra mim,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 Os ditos dos que se levantam contra mim e as suas imaginações contra mim todo o dia.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Observa-os a eles ao assentarem-se e ao levantarem-se; eu sou a sua canção.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Rende-lhes recompensa, Senhor, conforme a obra das suas mãos.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Dá-lhes ancia de coração, maldição tua sobre eles.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Na tua ira persegue-os, e desfa-los de debaixo dos céus do Senhor.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
