Lamentações de Jeremias 3
1 Eu sou aquele homem que viu a aflição pela vara do seu furor.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 A mim me guiou e levou às trevas e não à luz.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Deveras se tornou contra mim e virou a sua mão todo o dia.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 Fez envelhecer a minha carne e a minha pele, quebrantou os meus ossos.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 Edificou contra mim, e me cercou de fel e trabalho.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 Assentou-me em lugares tenebrosos, como os que estavam mortos há muito.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 Cercou-me de sebe, e não posso sair: agravou os meus grilhões.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Ainda quando clamo e grito, ele exclui a minha oração.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 Cercou de sebe os meus caminhos com pedras lavradas, divertiu as minhas veredas.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 Fez-se-me como urso de emboscada, um leão em esconderijos.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 Desviou os meus caminhos, e fêz-me em pedaços; deixou-me assolado.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 Armou o seu arco, e me pôs como alvo à flecha.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 Faz entrar nos meus rins as flechas da sua aljava.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 Fui feito um objeto de escarneio a todo o meu povo, de canção sua todo o dia.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 Fartou-me de amarguras, embriagou-me de absinto.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 Quebrou com pedrinhas de areia os meus dentes; abaixou-me na cinza.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 E afastaste da paz a minha alma; esqueci-me do bem.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 Então disse eu: Já pereceu a minha força, como também a minha esperança no Senhor.
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Lembra-te da minha aflição e do meu pranto, do absinto e do fel.
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Minha alma certamente disto se lembra, e se abate em mim.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 Disto me recordarei no meu coração; por isso esperarei.
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 As misericórdias do Senhor são a causa de não sermos consumidos; porque as suas misericórdias não tem fim.
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 Novas são cada manhã; grande é a tua fidelidade.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 A minha porção é o Senhor, diz a minha alma; portanto esperarei nele.
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Bom é o Senhor para os que se atêm a ele, para a alma que o busca.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 Bom é esperar, e aguardar em silêncio a salvação do Senhor.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 Bom é para o homem levar o jugo na sua mocidade.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 Assentar-se-á solitário, e ficará em silêncio; porquanto Deus o pôs sobre ele.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 Ponha a sua boca no pó, dizendo: Porventura haverá esperança.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 Dê a sua face ao que o fere; farte-se de afronta.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 Porque o Senhor não rejeitará para sempre.
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 Antes, se entristeceu a alguém, compadecer-se-á dele, segundo a grandeza das suas misericórdias.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 Porque não aflige nem entristece aos filhos dos homens do seu coração.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 Para atropelar debaixo dos seus pés a todos os presos da terra.
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 Para perverter o direito do homem perante a face do altíssimo.
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 Para subverter ao homem no seu pleito; porventura não o veria o Senhor?
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Quem é aquele que diz, e assim acontece, quando o Senhor o não mande?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Porventura da boca do altíssimo não sai o mal e o bem?
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 De que se queixa logo o homem vivente? queixe-se cada um dos seus pecados.
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Esquadrinhemos os nossos caminhos, e investiguemo-los, e voltemos para o Senhor.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Levantemos os nossos corações com as mãos a Deus nos céus, dizendo:
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 Nós prevaricamos, e fomos rebeldes; por isso tu não perdoaste.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 Cobriste-nos da tua ira, e nos perseguiste; mataste, não perdoaste.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 Cobriste-te de nuvens, para que não passe a nossa oração.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Por cisco e rejeitamento nos puseste no meio dos povos.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 Todos os nossos inimigos abriram contra nós a sua boca.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 Temor e cova vieram sobre nós, assolação e quebrantamento.
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Correntes de águas derramou o meu olho pelo quebrantamento da filha do meu povo.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 O meu olho manou, e não cessa, porquanto não há descanço,
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 Até que atente e veja o Senhor desde os céus.
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 O meu olho move a minha alma, por causa de todas as filhas da minha cidade.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Como ave me caçaram os que são meus inimigos sem causa.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 Arrancaram a minha vida na masmorra, e lançaram pedras sobre mim.
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 Derramaram-se as águas sobre a minha cabeça; eu disse: Estou cortado.
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 Invoquei o teu nome, Senhor, desde a mais profunda cova.
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 Ouviste a minha voz; não escondas o teu ouvido ao meu suspiro, ao meu clamor.
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Tu te chegaste no dia em que te invoquei; disseste: Não temas.
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Pleiteaste, Senhor, os pleitos da minha alma, remiste a minha vida.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Viste, Senhor, a injustiça que me fizeram; julga a minha causa.
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 Viste toda a sua vingança, todos os seus pensamentos contra mim.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 Ouviste o seu opróbrio, Senhor, todos os seus pensamentos contra mim,
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 Os ditos dos que se levantam contra mim e as suas imaginações contra mim todo o dia.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Observa-os a eles ao assentarem-se e ao levantarem-se; eu sou a sua canção.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Rende-lhes recompensa, Senhor, conforme a obra das suas mãos.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Dá-lhes ancia de coração, maldição tua sobre eles.
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 Na tua ira persegue-os, e desfa-los de debaixo dos céus do Senhor.
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
