Jó 7
1 Porventura não tem o homem guerra sobre a terra? e não são os seus dias como os dias do jornaleiro?
En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
2 Como o cervo que suspira pela sombra, e como o jornaleiro que espera pela sua paga,
Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
3 Assim me deram por herança meses de vaidade: e noites de trabalho me prepararam.
Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
4 Deitando-me a dormir, então digo, Quando me levantarei? mas comprida é a noite, e farto-me de me voltar na cama até à alva.
Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
5 A minha carne se tem vestido de bichos e de torrões de pó: a minha pele está gretada, e se fez abominável.
Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
6 Os meus dias são mais velozes do que a lançadeira do tecelão, e pereceram sem esperança.
Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
7 Lembra-te de que a minha vida é como o vento; os meus olhos não tornarão a ver o bem.
Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
8 Os olhos dos que agora me veem não me verão mais: os teus olhos estarão sobre mim, porém não serei mais.
Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
9 Assim como a nuvem se desfaz e passa, assim aquele que desce à sepultura nunca tornará a subir. (Sheol h7585)
Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)
10 Nunca mais tornará à sua casa, nem o seu lugar jamais o conhecerá.
Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
11 Por isso não reprimirei a minha boca: falarei na angústia do meu espírito; queixar-me-ei na amargura da minha alma.
Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
12 Sou eu porventura o mar, ou a baleia, para que me ponhas uma guarda?
Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13 Dizendo eu: consolar-me-á a minha cama: meu leito aliviará a minha ancia;
När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
14 Então me espantas com sonhos, e com visões me assombras:
då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
15 Pelo que a minha alma escolheria antes a estrangulação: e antes a morte do que a vida.
Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
16 A minha vida abomino, pois não viveria para sempre: retira-te de mim; pois vaidade são os meus dias.
Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
17 Que é o homem, para que tanto o estimes, e ponhas sobre ele o teu coração,
Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
18 E cada manhã o visites, e cada momento o proves?
synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
19 Até quando me não deixarás, nem me largarás, até que engula o meu cuspo?
Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
20 Se pequei, que te farei, ó Guarda dos homens? porque fizeste de mim um alvo para ti por tropeço, para que a mim mesmo me seja pesado?
Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
21 E porque me não perdoas a minha transgressão, e não tiras a minha iniquidade? porque agora me deitarei no pó, e de madrugada me buscarás, e não estarei lá.
Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.
