Jó 24
1 Visto que do Todo-poderoso se não encobriram os tempos porque, os que o conhecem, não veem os seus dias?
Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
2 Até os limites removem: roubam os rebanhos, e os apascentam.
Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
3 Levam o jumento do órfão: tomam em penhor o boi da viúva.
de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
4 Desviam do caminho aos necessitados; e os miseráveis da terra juntos se escondem deles.
Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
5 Eis que, como jumentos montezes no deserto, saem à sua obra, madrugando para a preza: o campo raso dá mantimento a eles e aos seus filhos.
Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
6 No campo segam o seu pasto, e vindimam a vinha do ímpio.
På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
7 Ao nu fazem passar a noite sem roupa, não tendo ele coberta contra o frio.
Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
8 Das correntes das montanhas são molhados, e, não tendo refúgio, abraçam-se com as rochas.
Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
9 Ao orfãozinho arrancam dos peitos, e penhoram o que há sobre o pobre.
Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
10 Fazem com que os nus vão sem vestido e famintos aos que carregam com as espigas.
Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
11 Entre as suas paredes espremem o azeite: pisam os lagares, e ainda tem sede.
Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
12 Desde as cidades gemem os homens, e a alma dos feridos exclama, e contudo Deus lho não imputa como loucura.
Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
13 Eles estão entre os que se opõem à luz: não conhecem os seus caminhos dela, e não permanecem nas suas veredas.
Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
14 De madrugada se levanta o homicida, mata o pobre e necessitado, e de noite é como o ladrão.
Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
15 Assim como o olho do adúltero aguarda o crepúsculo, dizendo: Não me verá olho nenhum: e oculta o rosto,
Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
16 Nas trevas minam as casas que de dia se assinalaram: não conhecem a luz.
När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
17 Porque a manhã para todos eles é como a sombra de morte; porque, sendo conhecidos, sentem os pavores da sombra da morte.
Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
18 É ligeiro sobre a face das águas; maldita é a sua parte sobre a terra: não se vira pelo caminho das vinhas.
»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
19 A secura e o calor desfazem as águas da neve; assim desfará a sepultura aos que pecaram. (Sheol h7585)
Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
20 A madre se esquecerá dele, os bichos o comerão gostosamente; nunca mais haverá lembrança dele: e a iniquidade se quebrará como árvore.
Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
21 Aflige à estéril que não pare, e à viúva não faz bem
Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
22 Até aos poderosos arrasta com a sua força: se se levanta, não há vida segura.
Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
23 Se Deus lhes dá descanço, estribam-se nisso: seus olhos porém estão nos caminhos deles.
han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
24 Por um pouco se alçam, e logo desaparecem: são abatidos, encerrados como todos, e cortados como as cabeças das espigas.
När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
25 Se agora não é assim, quem me desmentirá e desfará as minhas razões?
Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
