Jó 17
1 O meu espírito se vai corrompendo, os meus dias se vão apagando, e tenho perante mim as sepulturas.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Porventura não estão zombadores comigo? e os meus olhos não passam a noite chorando pelas suas amarguras?
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Promete agora, e dá-me um fiador para contigo: quem há que me dê a mão?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Porque aos seus corações encobriste o entendimento, pelo que não os exaltarás.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 O que lisongeando fala aos amigos também os olhos de seus filhos desfalecerão.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 Porém a mim me pôs por um provérbio dos povos, de modo que já sou uma abominação perante o rosto de cada um.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Pelo que já se escureceram de mágoa os meus olhos, e já todos os meus membros são como a sombra:
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Os retos pasmarão disto, e o inocente se levantará contra o hipócrita.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 E o justo seguirá o seu caminho firmemente, e o puro de mãos irá crescendo em força.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Mas, na verdade, tornai todos vós, e vinde cá; porque sábio nenhum acho entre vós.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Os meus dias passam, os meus propósitos se quebraram, os pensamentos do meu coração.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 Trocaram o dia em noite; a luz está perto do fim, por causa das trevas.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 Á corrupção clamo: Tu és meu pai; e aos bichos: Vós sois minha mãe e minha irmã.
till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 Onde pois estaria agora a minha esperança? enquanto à minha esperança, quem a poderá ver
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
