< Cantares de Salomâo 2 >
1 Eu sou a rosa de Saron, o lyrio dos valles.
Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.
2 Qual o lyrio entre os espinhos, tal é a minha amiga entre as filhas.
Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.
3 Qual a macieira entre as arvores do bosque, tal é o meu amado entre os filhos: desejo muito a sua sombra, e de- baixo d'ella me assento; e o seu fructo é doce ao meu paladar.
Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.
4 Levou-me á sala do banquete, e o seu estandarte sobre mim era o amor.
Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.
5 Sustentae-me com passas, esforçae-me com maçãs, porque desfalleço d'amor.
Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.
6 A sua mão esquerda esteja debaixo da minha cabeça, e a sua mão direita me abrace.
Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.
7 Conjuro-vos, ó filhas de Jerusalem, pelas corças e cervas do campo, que não acordeis nem desperteis o meu amor, até que queira.
Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.
8 Esta é a voz do meu amado: eil-o ahi, que já vem saltando sobre os montes, pulando sobre os outeiros.
Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.
9 O meu amado é similhante ao corço, ou ao filho do veado: eis que está detraz da nossa parede, olhando pelas janellas, reluzindo pelas grades.
Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.
10 O meu amado responde e me diz: Levanta-te, amiga minha, formosa minha, e vem.
Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.
11 Porque eis que passou o inverno: a chuva cessou, e se foi:
Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;
12 As flores se mostram na terra, o tempo de cantar chega, e a voz da rola se ouve em nossa terra:
Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;
13 A figueira brotou os seus figuinhos, e as vides em flor dão o seu cheiro: levanta-te, amiga minha, formosa minha, e vem.
Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.
14 Pomba minha, que andas pelas fendas das penhas, no occulto das ladeiras, mostra-me a tua face, faze-me ouvir a tua voz, porque a tua voz é doce, e a tua face aprazivel.
Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.
15 Tomae-nos as raposas, as raposinhas, que fazem mal ás vinhas, poque as nossas vinhas estão em flor.
Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.
16 O meu amado é meu, e eu sou d'elle: elle apascenta o seu rebanho entre os lyrios.
Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;
17 Até que sopre o dia, e fujam as sombras, volta, amado meu: faze-te similhante á corça ou ao filho dos veados sobre os montes de Bether.
Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.