Salmos 9
1 Eu te louvarei, Senhor, com todo o meu coração; contarei todas as tuas maravilhas.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 Em ti me alegrarei e saltarei de prazer; cantarei louvores ao teu nome, ó Altissimo.
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 Porquanto os meus inimigos voltaram para traz, cairam e pereceram diante da tua face.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 Pois tu tens sustentado o meu direito e a minha causa; tu te assentaste no tribunal, julgando justamente.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Reprehendeste as nações, destruiste os impios; apagaste o seu nome para sempre e eternamente.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 Oh! inimigo! acabaram-se para sempre as assolações; --e tu arrazaste as cidades, e a sua memoria pereceu com ellas.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 Mas o Senhor está assentado perpetuamente; já preparou o seu tribunal para julgar.
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 Elle mesmo julgará o mundo com justiça; fará juizo aos povos com rectidão.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 O Senhor será tambem um alto refugio para o opprimido; um alto refugio em tempos de angustia.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 E em ti confiarão os que conhecem o teu nome; porque tu, Senhor, nunca desamparaste aos que te buscam.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Cantae louvores ao Senhor, que habita em Sião; annunciae entre os povos os seus feitos.
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 Pois quando busca derramamento de sangue, lembra-se d'elles; não se esquece do clamor dos miseraveis.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Tem misericordia de mim, Senhor, olha para a minha miseria, que soffro d'aquelles que me aborrecem; tu que me levantas das portas da morte,
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 Para que eu conte todos os teus louvores nas portas da filha de Sião, e me alegre na tua salvação.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 As gentes enterraram-se na cova que fizeram; na rede que ocultaram ficou preso o seu pé.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 O Senhor é conhecido pelo juizo que fez; enlaçado foi o impio nas obras de suas mãos (Higgaion, Selah)
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 Porque o necessitado não será esquecido para sempre, nem a expectação dos miseraveis perecerá perpetuamente.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Levanta-te, Senhor; não prevaleça o homem; sejam julgadas as gentes diante da tua face.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Põe-os em medo, Senhor, para que saibam as nações que não são mais do que homens (Selah)
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
