Salmos 60

1 Ó Deus, tu nos rejeitaste, tu nos espalhaste, tu te indignaste; oh, volta-te para nós.

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

2 Abalaste a terra, e a fendeste; sara as suas fendas, pois ella treme.

Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

3 Fizeste ver ao teu povo coisas arduas; fizeste-nos beber o vinho da perturbação.

Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

4 Déste um estandarte aos que te temem, para arvorarem no alto, por causa da verdade (Selah)

Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

5 Para que os teus amados sejam livres, salva-nos com a tua dextra, e ouve-nos;

På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

6 Deus fallou na sua sanctidade: Eu me regozijarei, repartirei a Sichem e medirei o valle de Succoth.

Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

7 Meu é Galaad, e meu é Manasseh; Ephraim é a força da minha cabeça; Judah é o meu legislador.

Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

8 Moab é o meu vaso de lavar; sobre Edom lançarei o meu sapato; alegra-te, ó Palestina, por minha causa.

Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

9 Quem me conduzirá á cidade forte? Quem me guiará até Edom?

Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

10 Não serás tu, ó Deus, que nos tinhas rejeitado? tu, ó Deus, que não saiste com os nossos exercitos?

Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

11 Dá-nos auxilio na angustia, porque vão é o soccorro do homem.

Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

12 Em Deus faremos proezas; porque elle é que pisará os nossos inimigos.

Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.