Salmos 2

1 Porque se amotinam as gentes, e os povos imaginam a vaidade?

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2 Os reis da terra se levantam, e os principes consultam juntamente contra o Senhor e contra o seu ungido, dizendo:

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

3 Rompamos as suas ataduras, e sacudamos de nós as suas cordas.

»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

4 Aquelle que habita nos céus se rirá: o Senhor zombará d'elles.

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

5 Então lhes fallará na sua ira, e no seu furor os turbará.

Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

6 Eu porém ungi o meu Rei sobre o meu sancto monte de Sião.

»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

7 Recitarei o decreto: o Senhor me disse: Tu és meu Filho, eu hoje te gerei.

Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

8 Pede-me, e eu te darei as nações por herança, e os fins da terra por tua possessão.

Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

9 Tu os esmigalharás com uma vara de ferro; tu os despedaçarás como a um vaso de oleiro.

Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

10 Agora pois, ó reis, sêde prudentes; deixae-vos instruir, juizes da terra.

Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

11 Servi ao Senhor com temor, e alegrae-vos com tremor.

Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

12 Beijae ao Filho, para que se não ire, e pereçaes no caminho, quando em breve se accender a sua ira: bemaventurados todos aquelles que n'elle confiam.

Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.