< Salmos 147 >
1 Louvae ao Senhor, porque é bom cantar louvores ao nosso Deus, porque é agradavel; decoroso é o louvor.
Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2 O Senhor edifica a Jerusalem, congrega os dispersos de Israel.
Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3 Sara os quebrantados de coração, e lhes ata as suas feridas.
Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4 Conta o numero das estrellas, chama-as a todas pelos seus nomes.
Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5 Grande é o nosso Senhor, e de grande poder; o seu entendimento é infinito.
Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6 O Senhor eleva os humildes, e abate os impios até á terra.
Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7 Cantae ao Senhor em acção de graça; cantae louvores ao nosso Deus sobre a harpa.
Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8 Elle é o que cobre o céu de nuvens, o que prepara a chuva para a terra, e o que faz produzir herva sobre os montes.
Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9 O que dá aos animaes o seu sustento, e aos filhos dos corvos, quando clamam.
Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10 Não se deleita na força do cavallo, nem se compraz nas pernas do varão.
Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11 O Senhor se agrada dos que o temem e dos que esperam na sua misericordia.
Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12 Louva, ó Jerusalem, ao Senhor; louva, ó Sião, ao teu Deus.
Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13 Porque fortaleceu os ferrolhos das tuas portas; abençôa aos teus filhos dentro de ti.
Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14 Elle é o que põe em paz os teus termos, e da flôr da farinha te farta.
Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15 O que envia o seu mandamento á terra, a sua palavra corre velozmente.
Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16 O que dá a neve como lã, esparge a geada como cinza.
Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17 O que lança o seu gelo em pedaços; quem pode resistir ao seu frio?
Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18 Manda a sua palavra, e os faz derreter; faz soprar o vento, e correm as aguas.
Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19 Mostra a sua palavra a Jacob, os seus estatutos e os seus juizos a Israel.
Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20 Não fez assim a nenhuma outra nação; e, emquanto aos seus juizos, não os conhecem. Louvae ao Senhor.
Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.