Salmos 129

1 Muitas vezes me angustiaram desde a minha mocidade, diga agora Israel:

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 Muitas vezes me angustiaram desde a minha mocidade, todavia não prevaleceram contra mim.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 Os lavradores araram sobre as minhas costas: compridos fizeram os seus sulcos.

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 O Senhor é justo: cortou as cordas dos impios.

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 Sejam confundidos, e voltem para traz, todos os que aborrecem a Sião.

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 Sejam como a herva dos telhados, que se secca antes que a arranquem.

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 Com a qual o segador não enche a sua mão, nem o que ata os feixes enche o seu braço.

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 Nem tão pouco os que passam digam: A benção do Senhor seja sobre vós: nós vos abençoamos em nome do Senhor.

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.