Salmos 109
1 Ó Deus do meu louvor, não te cales,
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 Pois a bocca do impio e a bocca do enganador estão abertas contra mim: teem fallado contra mim com uma lingua mentirosa.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 Elles me cercaram com palavras odiosas, e pelejaram contra mim sem causa.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 Em recompensa do meu amor são meus adversarios: mas eu faço oração.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 E me deram mal pelo bem, e odio pelo meu amor.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Põe sobre elle um impio, e Satanaz esteja á sua direita.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 Quando fôr julgado, saia condemnado; e a sua oração se lhe torne em peccado.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Sejam poucos os seus dias, e outro tome o seu officio.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Sejam orphãos os seus filhos, e viuva sua mulher.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Sejam vagabundos e pedintes os seus filhos, e busquem o pão dos seus logares desolados.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Lance o credor a mão a tudo quanto tenha, e despojem os estranhos o seu trabalho.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Não haja ninguem que se compadeça d'elle, nem haja quem favoreça os seus orphãos.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Desappareça a sua posteridade, o seu nome seja apagado na seguinte geração.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Esteja na memoria do Senhor a iniquidade de seus paes, e não se apague o peccado de sua mãe.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Antes estejam sempre perante o Senhor, para que faça desapparecer a sua memoria da terra.
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Porquanto não se lembrou de fazer misericordia; antes perseguiu ao varão afflicto e ao necessitado, para que podesse até matar o quebrantado de coração.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 Visto que amou a maldição, ella lhe sobrevenha, e assim como não desejou a benção, ella se affaste d'elle.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 Assim como se vestiu de maldição, como d'um vestido, assim penetre ella nas suas entranhas como agua, e em seus ossos como azeite.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Seja para elle como o vestido que o cobre, e como cinto que o cinja sempre.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 Seja este o galardão dos meus contrarios, da parte do Senhor, e dos que fallam mal contra a minha alma.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 Mas tu, Deus Senhor, trata comigo por amor do teu nome, porque a tua misericordia é boa; livra-me,
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 Pois estou afflicto e necessitado, e o meu coração está ferido dentro de mim.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 Vou-me como a sombra que declina; sou sacudido como o gafanhoto.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 De jejuar estão enfraquecidos os meus joelhos, e a minha carne emmagrece.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 E ainda lhes sou opprobrio; quando me contemplam, movem as cabeças.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Ajuda-me, Senhor Deus meu, salva-me segundo a tua misericordia.
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 Para que saibam que esta é a tua mão, e que tu, Senhor, o fizeste.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 Amaldiçoem elles, mas abençoa tu: quando se levantarem fiquem confundidos; e alegre-se o teu servo.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Vistam-se os meus adversarios de vergonha, e cubram-se com a sua propria confusão como com uma capa.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 Louvarei grandemente ao Senhor com a minha bocca: louval-o-hei entre a multidão.
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 Pois se porá á mão direita do pobre, para o livrar dos que condemnam a sua alma.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
