Provérbios 14
1 Toda a mulher sabia edifica a sua casa: mas a tola a derriba com as suas mãos.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 O que anda na sua sinceridade teme ao Senhor, mas o que se desvia de seus caminhos o despreza.
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 Na bocca do tolo está a vara da soberba, mas os labios dos sabios os conservam.
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Não havendo bois, a mangedoura está limpa, mas pela força do boi ha abundancia de colheitas.
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 A testemunha verdadeira não mentirá, mas a testemunha falsa se desboca em mentiras.
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 O escarnecedor busca sabedoria, e nenhuma acha, mas para o prudente o conhecimento é facil.
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Vae-te de diante do homem insensato, porque n'elle não divisarás os labios do conhecimento.
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 A sabedoria do prudente é entender o seu caminho, mas a estulticia dos tolos é engano.
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 Os loucos zombam do peccado, mas entre os rectos ha benevolencia.
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 O coração conhece a sua propria amargura, e o estranho não se entremetterá na sua alegria.
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 A casa dos impios se desfará, mas a tenda dos rectos florescerá.
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Ha caminho que ao homem parece direito, mas o fim d'elle são os caminhos da morte.
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Até no riso terá dôr o coração, e o fim da alegria é tristeza.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Dos seus caminhos se fartará o que declina no coração, mas o homem bom se fartará de si mesmo.
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 O simples dá credito a cada palavra, mas o prudente attenta para os seus passos.
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 O sabio teme, e desvia-se do mal, mas o tolo se encoleriza, e dá-se por seguro.
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 O que presto se indigna, fará doidices, e o homem de más imaginações será aborrecido.
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 Os simplices herdarão a estulticia, mas os prudentes se coroarão de conhecimento.
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 Os máus se inclinaram diante dos bons, e os impios diante das portas do justo.
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 O pobre é aborrecido até do companheiro, porém os amigos dos ricos são muitos.
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 O que despreza ao seu companheiro pecca, mas o que se compadece dos humildes é bemaventurado.
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 Porventura não erram os que obram o mal? mas beneficencia e fidelidade serão para os que obram o bem.
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Em todo o trabalho proveito ha, mas a palavra dos labios só encaminha á pobreza.
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 A corôa dos sabios é a sua riqueza, a estulticia dos tolos é só estulticia.
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 A testemunha verdadeira livra as almas, mas o que se desboca em mentiras é enganador.
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 No temor do Senhor ha firme confiança, e elle será um refugio para seus filhos.
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 O temor do Senhor é uma fonte de vida, para se desviarem dos laços da morte.
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Na multidão do povo está a magnificencia do rei, mas na falta do povo a perturbação do principe.
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 O longanimo é grande em entendimento, mas o que é de espirito impaciente assignala a sua loucura.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 O coração com saude é a vida da carne, mas a inveja é a podridão dos ossos.
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 O que opprime ao pobre insulta áquelle que o creou, mas o que se compadece do necessitado o honra.
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Pela sua malicia será lançado fóra o impio, mas o justo até na sua morte tem confiança.
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 No coração do prudente repousa a sabedoria, mas o que ha no interior dos tolos se conhece.
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 A justiça exalta ao povo, mas o peccado é o opprobrio das nações.
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 O Rei tem seu contentamento no servo prudente, mas sobre o que envergonha cairá o seu furor.
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
