Provérbios 11
1 Balança enganosa é abominação ao Senhor, mas o peso justo o seu prazer.
Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
2 Vinda a soberba, virá tambem a affronta; mas com os humildes está a sabedoria.
Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
3 A sinceridade dos sinceros os encaminhará, mas a perversidade dos aleives os destruirá.
Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
4 Não aproveitam as riquezas no dia da indignação, mas a justiça livra da morte.
Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
5 A justiça do sincero endireitará o seu caminho, mas o impio pela sua impiedade cairá.
Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
6 A justiça dos virtuosos os livrará, mas na sua perversidade serão apanhados os iniquos.
De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
7 Morrendo o homem impio perece a sua expectação, e a esperança dos injustos se perde.
När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
8 O justo é livre da angustia, e o impio vemem seu logar.
Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
9 O hypocrita com a bocca destroe ao seu companheiro, mas os justos são livres pelo conhecimento.
Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
10 No bem dos justos exulta a cidade; e, perecendo os impios, ha jubilo.
En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
11 Pela benção dos sinceros se exalta a cidade, mas pela bocca dos impios se derriba.
Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
12 O que carece de entendimento despreza a seu companheiro, mas o homem bem entendido cala-se.
Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
13 O que anda praguejando descobre o segredo, mas o fiel de espirito encobre o negocio.
En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
14 Não havendo sabios conselhos, o povo cae, mas na multidão de conselheiros ha segurança.
Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
15 Decerto soffrerá severamente aquelle que fica por fiador do estranho, mas o que aborrece aos que dão as mãos estará seguro.
Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
16 A mulher aprazivel guarda a honra, como os violentos guardam as riquezas.
Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
17 O homem benigno faz bem á sua propria alma, mas o cruel perturba a sua propria carne.
En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
18 O impio faz obra falsa, mas para o que semeia justiça haverá galardão fiel.
De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
19 Como a justiça encaminha para a vida, assim o que segue o mal vae para a sua morte.
Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
20 Abominação são ao Senhor os perversos de coração, mas os sinceros de caminho são o seu deleite.
Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
21 Ainda que o mau junte mão á mão, não será inculpavel, mas a semente dos justos escapará.
Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
22 Como joia de oiro na tromba da porca, assim é a mulher formosa, que se aparta da razão.
En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
23 O desejo dos justos tão sómente é o bem, mas a esperança dos impios é a indignação.
De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
24 Alguns ha que espalham, e ainda se lhes accrescenta mais, e outros que reteem mais do que é justo, mas é para a sua perda.
Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
25 A alma abençoante engordará, e o que regar, elle tambem será regado.
Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
26 Ao que retem o trigo o povo amaldiçoa, mas benção haverá sobre a cabeça do vendedor:
Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
27 O que busca cedo o bem busca favor, porém o que procura o mal a esse lhe sobrevirá.
Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
28 Aquelle que confia nas suas riquezas cairá, mas os justos reverdecerão como a rama.
Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
29 O que perturba a sua casa herdará o vento, e o tolo será servo do entendido de coração.
Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
30 O fructo do justo é arvore de vida, e o que ganha almas sabio é.
Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
31 Eis que o justo é recompensado na terra; quanto mais o será o impio e o peccador.
Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
