Mateus 22
1 Então Jesus, tomando a palavra, tornou a fallar-lhes em parabolas, dizendo:
Och svarade Jesus, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes:
2 O reino dos céus é similhante a um certo rei que celebrou as bodas de seu filho;
Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son;
3 E enviou os seus servos a chamar os convidados para as bodas; e não quizeram vir.
Och sände ut sina tjenare, att de skulle kalla dem, som budne voro till bröllopet; och de ville icke komma.
4 Depois enviou outros servos, dizendo: Dizei aos convidados: Eisque tenho o meu jantar preparado, os meus bois e cevados já mortos, e tudo já prompto: vinde ás bodas.
Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafver tillredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer till bröllop.
5 Porém elles, não fazendo caso, foram, um para o seu campo, outro para o seu trafico:
Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap.
6 E os outros, apoderando-se dos servos, os ultrajaram e mataram.
Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.
7 E o rei, tendo noticia d'isto, encolerisou-se: e, enviando os seus exercitos, destruiu aquelles homicidas, e incendiou a sua cidade.
När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.
8 Então diz aos servos: As bodas, na verdade, estão preparadas, mas os convidados não eram dignos.
Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige.
9 Ide pois ás saidas dos caminhos, e convidae para as bodas a todos os que encontrardes.
Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet.
10 E os servos, saindo pelos caminhos, ajuntaram todos quantos encontraram, tanto maus como bons; e as bodas encheram-se de convidados.
Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.
11 E o rei, entrando para vêr os convidados, viu ali um homem que não estava trajado com vestido de bodas,
Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder;
12 E disse-lhe: Amigo, como entraste aqui, não tendo vestido de bodas? E elle emmudeceu.
Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde.
13 Disse então o rei aos servos: Amarrae-o de pés e mãos, levae-o, e lançae-o nas trevas exteriores: ali haverá pranto e ranger de dentes.
Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
14 Porque muitos são chamados, mas poucos escolhidos.
Ty månge äro kallade, och få utkorade.
15 Então, retirando-se os phariseos, consultaram entre si como o surprehenderiam n'alguma palavra;
Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;
16 E enviaram-lhe os seus discipulos, com os herodianos, dizendo: Mestre, bem sabemos que és verdadeiro, e ensinas o caminho de Deus, segundo a verdade, e de ninguem se te dá, porque não olhas á apparencia dos homens;
Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.
17 Dize-nos, pois, que te parece? É licito pagar o tributo a Cesar, ou não?
Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?
18 Jesus, porém, conhecendo a sua malicia, disse: Porque me experimentaes, hypocritas?
När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?
19 Mostrae-me a moeda do tributo. E elles lhe apresentaram um dinheiro.
Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
20 E elle diz-lhes: De quem é esta effigie e esta inscripção?
Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?
21 Dizem-lhe elles: De Cesar. Então elle lhes diz: Dae pois a Cesar o que é de Cesar, e a Deus o que é de Deus.
De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
22 E elles, ouvindo isto, maravilharam-se, e, deixando-o, se retiraram.
När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.
23 No mesmo dia chegaram junto d'elle os sadduceos, que dizem não haver resurreição, e o interrogaram,
På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,
24 Dizendo: Mestre, Moysés disse: Se morrer alguem, não tendo filhos, casará o seu irmão com a mulher d'elle, e suscitará descendencia a seu irmão:
Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.
25 Ora houve entre nós sete irmãos; e o primeiro, tendo casado, morreu, e, não tendo descendencia, deixou sua mulher a seu irmão.
När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.
26 Da mesma sorte o segundo, e o terceiro, até ao setimo;
Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.
27 Por fim, depois de todos, morreu tambem a mulher.
Sist af allom blef ock qvinnan död.
28 Portanto, na resurreição, de qual dos sete será a mulher, visto que todos a possuiram?
När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.
29 Jesus, porém, respondendo, disse-lhes: Erraes, não conhecendo as Escripturas, nem o poder de Deus;
Då svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.
30 Porque na resurreição nem casam nem se dão em casamento; mas serão como os anjos de Deus no céu
Ty i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.
31 E, ácerca da resurreição dos mortos, não tendes lido o que Deus vos declarou, dizendo:
Men om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade:
32 Eu sou o Deus d'Abrahão, o Deus d'Isaac, e o Deus de Jacob? Deus não é Deus dos mortos, mas dos vivos.
Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro.
33 E, as turbas, ouvindo isto, ficaram maravilhadas da sua doutrina.
Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom.
34 E os phariseos, ouvindo que fizera emmudecer os sadduceos, reuniram-se no mesmo logar;
När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.
35 E um d'elles, doutor da lei, interrogou-o para o experimentar, dizendo:
Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:
36 Mestre, qual é o grande mandamento na lei?
Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen?
37 E Jesus disse-lhe: Amarás o Senhor teu Deus de todo o teu coração, e de toda a tua alma, e de todo o teu pensamento.
Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg.
38 Este é o primeiro e grande mandamento.
Detta är det yppersta och största budet.
39 E o segundo, similhante a este, é: Amarás o teu proximo como a ti mesmo.
Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa som dig sjelf.
40 D'estes dois mandamentos depende toda a lei e os prophetas.
På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterna.
41 E, estando reunidos os phariseos, interrogou-os Jesus,
När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem Jesus;
42 Dizendo: Que pensaes vós do Christo? De quem é filho? Elles disseram-lhe: De David.
Och sade: Hvad synes eder om Christo? Hvars son är han? Sade de till honom: Davids.
43 Disse-lhes elle: Como é então que David, em espirito, lhe chama Senhor, dizendo:
Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom Herra? sägandes:
44 Disse o Senhor ao meu Senhor: Assenta-te á minha direita, até que eu ponha os teus inimigos por escabello de teus pés.
Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.
45 Se David pois lhe chama Senhor, como é seu filho?
Efter nu David kallar honom Herra, huru är han då hans son?
46 E ninguem podia responder-lhe uma palavra: nem desde aquelle dia ousou mais alguem interrogal-o.
Och ingen kunde svara honom ett ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer.
