Lamentações de Jeremias 5
1 Lembra-te, Senhor, do que nos tem succedido: considera, e olha o nosso opprobrio.
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 A nossa herdade passou a estranhos, e as nossas casas a forasteiros.
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 Orphãos somos sem pae, nossas mães são como viuvas.
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 A nossa agua por dinheiro a bebemos, por preço vem a nossa lenha.
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 Padecemos perseguição sobre os nossos pescoços: estamos cançados, e nós não temos descanço.
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 Aos egypcios estendemos as mãos, e aos syros, para nos fartarem de pão.
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 Nossos paes peccaram, e já não são: nós levamos as suas maldades.
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 Servos dominam sobre nós; ninguem ha que nos arranque da sua mão.
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 Com perigo de nossas vidas trazemos o nosso pão, por causa da espada do deserto.
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 Nossa pelle se ennegreceu como um forno, por causa do ardor da fome.
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 Forçaram as mulheres em Sião, as virgens nas cidades de Judah.
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 Os principes foram enforcados pelas mãos; as faces dos velhos não foram reverenciadas.
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 Aos mancebos tomaram para moer, e os moços tropeçaram debaixo da lenha.
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 Os velhos cessaram de se assentarem á porta, os mancebos de sua canção.
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 Cessou o gozo de nosso coração, converteu-se em lamentação a nossa dança.
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 Já caiu a corôa da nossa cabeça; ai agora de nós, porque peccámos.
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 Portanto desmaiou o nosso coração, por isto se escureceram os nossos olhos.
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 Pelo monte de Sião, que está assolado, as raposas andam por elle.
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 Tu, Senhor, permaneces eternamente, e o teu throno de geração em geração.
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 Porque te esquecerias de nós para sempre? porque nos desampararias tanto tempo?
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 Converte-nos, Senhor, a ti, e nos converteremos: renova os nossos dias como d'antes.
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 Porque nos rejeitarias totalmente? te enfurecerias contra nós em tão grande maneira?
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
