Lamentações de Jeremias 3
1 Eu sou aquelle homem que viu a afflicção pela vara do seu furor.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 A mim me guiou e levou ás trevas e não á luz.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Devéras se tornou contra mim e virou a sua mão todo o dia.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 Fez envelhecer a minha carne e a minha pelle, quebrantou os meus ossos.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 Edificou contra mim, e me cercou de fel e trabalho.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 Assentou-me em logares tenebrosos, como os que estavam mortos ha muito.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 Cercou-me de sebe, e não posso sair: aggravou os meus grilhões.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Ainda quando clamo e grito, elle exclue a minha oração.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 Cercou de sebe os meus caminhos com pedras lavradas, divertiu as minhas veredas.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 Fez-se-me como urso de emboscada, um leão em esconderijos.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 Desviou os meus caminhos, e fez-me em pedaços; deixou-me assolado.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 Armou o seu arco, e me poz como alvo á frecha.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 Faz entrar nos meus rins as frechas da sua aljava.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 Fui feito um objecto de escarneo a todo o meu povo, de canção sua todo o dia.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 Fartou-me de amarguras, embriagou-me de absintho.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 Quebrou com pedrinhas de areia os meus dentes; abaixou-me na cinza.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 E affastaste da paz a minha alma; esqueci-me do bem.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 Então disse eu: Já pereceu a minha força, como tambem a minha esperança no Senhor.
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Lembra-te da minha afflicção e do meu pranto, do absintho e do fel.
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Minha alma certamente d'isto se lembra, e se abate em mim.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 D'isto me recordarei no meu coração; por isso esperarei.
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 As misericordias do Senhor são a causa de não sermos consumidos; porque as suas misericordias não teem fim.
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 Novas são cada manhã; grande é a tua fidelidade.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 A minha porção é o Senhor, diz a minha alma; portanto esperarei n'elle.
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Bom é o Senhor para os que se ateem a elle, para a alma que o busca.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 Bom é esperar, e aguardar em silencio a salvação do Senhor.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 Bom é para o homem levar o jugo na sua mocidade.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 Assentar-se-ha solitario, e ficará em silencio; porquanto Deus o poz sobre elle.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 Ponha a sua bocca no pó, dizendo: Porventura haverá esperança.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 Dê a sua face ao que o fere; farte-se de affronta.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 Porque o Senhor não rejeitará para sempre.
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 Antes, se entristeceu a alguem, compadecer-se-ha d'elle, segundo a grandeza das suas misericordias.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 Porque não afflige nem entristece aos filhos dos homens do seu coração.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 Para atropellar debaixo dos seus pés a todos os presos da terra.
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 Para perverter o direito do homem perante a face do Altissimo.
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 Para subverter ao homem no seu pleito; porventura não o veria o Senhor?
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Quem é aquelle que diz, e assim acontece, quando o Senhor o não mande?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Porventura da bocca do Altissimo não sae o mal e o bem?
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 De que se queixa logo o homem vivente? queixe-se cada um dos seus peccados.
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Esquadrinhemos os nossos caminhos, e investiguemol-os, e voltemos para o Senhor.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Levantemos os nossos corações com as mãos a Deus nos céus, dizendo:
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 Nós prevaricámos, e fomos rebeldes; por isso tu não perdoaste.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 Cobriste-nos da tua ira, e nos perseguiste; mataste, não perdoaste.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 Cobriste-te de nuvens, para que não passe a nossa oração.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Por cisco e rejeitamento nos pozeste no meio dos povos.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 Todos os nossos inimigos abriram contra nós a sua bocca.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 Temor e cova vieram sobre nós, assolação e quebrantamento.
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Correntes de aguas derramou o meu olho pelo quebrantamento da filha do meu povo.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 O meu olho manou, e não cessa, porquanto não ha descanço,
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 Até que attente e veja o Senhor desde os céus.
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 O meu olho move a minha alma, por causa de todas as filhas da minha cidade.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Como ave me caçaram os que são meus inimigos sem causa.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 Arrancaram a minha vida na masmorra, e lançaram pedras sobre mim.
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 Derramaram-se as aguas sobre a minha cabeça; eu disse: Estou cortado.
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 Invoquei o teu nome, Senhor, desde a mais profunda cova.
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 Ouviste a minha voz; não escondas o teu ouvido ao meu suspiro, ao meu clamor.
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Tu te chegaste no dia em que te invoquei; disseste: Não temas.
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Pleiteaste, Senhor, os pleitos da minha alma, remiste a minha vida.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Viste, Senhor, a injustiça que me fizeram; julga a minha causa.
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 Viste toda a sua vingança, todos os seus pensamentos contra mim.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 Ouviste o seu opprobrio, Senhor, todos os seus pensamentos contra mim,
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 Os ditos dos que se levantam contra mim e as suas imaginações contra mim todo o dia.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Observa-os a elles ao assentarem-se e ao levantarem-se; eu sou a sua canção.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Rende-lhes recompensa, Senhor, conforme a obra das suas mãos.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Dá-lhes ancia de coração, maldição tua sobre elles.
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 Na tua ira persegue-os, e desfal-os de debaixo dos céus do Senhor.
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
