Jó 9
1 Então Job respondeu, e disse:
Job svarade och sade:
2 Na verdade sei que assim é; porque como se justificaria o homem para com Deus?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 Se quizer contender com elle, nem a uma de mil coisas lhe poderá responder.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 Elle é sábio de coração, e forte de forças: quem se endureceu contra elle, e teve paz?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 Elle é o que transporta as montanhas, sem que o sintam, e o que as transtorna no seu furor.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 O que remove a terra do seu logar, e as suas columnas estremecem.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 O que falla ao sol, e não sae, e sella as estrellas.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 O que só estende os céus, e anda sobre os altos do mar.
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 O que faz a Ursa, o Orion, e o Setestrello, e as recamaras do sul.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 O que faz coisas grandes, que se não podem esquadrinhar: e maravilhas taes que se não podem contar.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 Eis que passa por diante de mim, e não o vejo: e torna a passar perante mim, e não o sinto.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 Eis que arrebata; quem lh'o fará restituir? quem lhe dirá: Que é o que fazes?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 Deus não revogará a sua ira: debaixo d'elle se encurvam os auxiliadores soberbos.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 Quanto menos lhe responderia eu! ou escolheria diante d'elle as minhas palavras!
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 A quem, ainda que eu fosse justo, lhe não responderia: antes ao meu Juiz pediria misericordia.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 Ainda que chamasse, e elle me respondesse, nem por isso creria que désse ouvidos á minha voz.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 Porque me quebranta com uma tempestade, e multiplica as minhas chagas sem causa.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 Nem me concede o respirar, antes me farta d'amarguras.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 Quanto ás forças, eis que elle é o forte: e, quanto ao juizo, quem me citará com elle?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Se eu me justificar, a minha bocca me condemnará: se fôr recto, então me declarará por perverso.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 Se fôr recto, não estimo a minha alma: deprezo a minha vida.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 A coisa é esta; por isso eu digo que elle consome ao recto e ao impio.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 Matando o açoite de repente, então se ri da prova dos innocentes.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 A terra se entrega na mão do impio; elle cobre o rosto dos juizes: se não é elle, quem é logo?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 E os meus dias são mais velozes do que um correio: fugiram, e nunca viram o bem.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 Passam como navios veleiros: como aguia que se lança á comida.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 Se eu disser: Me esquecerei da minha queixa, e mudarei o meu rosto, e tomarei alento;
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 Receio todas as minhas dôres, porque bem sei que me não terás por innocente.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 E, sendo eu impio, por que trabalharei em vão?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 Ainda que me lave com agua de neve, e purifique as minhas mãos com sabão,
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 Ainda me submergirás no fosso, e os meus proprios vestidos me abominarão.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 Porque elle não é homem, como eu, a quem eu responda, vindo juntamente a juizo.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 Não ha entre nós arbitro que ponha a mão sobre nós ambos.
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 Tire elle a sua vara de cima de mim, e não me amedronte o seu terror.
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Então fallarei, e não o temerei; porque assim não estou comigo.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
