Jó 4
1 Então respondeu Eliphaz o temanita, e disse:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Se intentarmos fallar-te, enfadar-te-has? mas quem poderia conter as palavras?
Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Eis que ensinaste a muitos, e esforçaste as mãos fracas.
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4 As tuas palavras levantaram os que tropeçavam e os joelhos desfallecentes fortificaste.
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5 Mas agora a ti te vem, e te enfadas: e, tocando-te a ti, te perturbas.
Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6 Porventura não era o teu temor de Deus a tua confiança, e a tua esperança a sinceridade dos teus caminhos?
Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Lembra-te agora qual é o innocente que jamais perecesse? e onde foram os sinceros destruidos?
Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8 Como eu tenho visto, os que lavram iniquidade, e semeam trabalho segam o mesmo.
Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9 Com o bafo de Deus perecem; e com o assopro da sua ira se consomem.
för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10 O bramido do leão, e a voz do leão feroz, e os dentes dos leõezinhos se quebrantam.
Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11 Perece o leão velho, porque não ha preza; e os filhos da leoa andam esparzidos.
Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12 Uma palavra se me disse em segredo; e os meus ouvidos perceberam um sussurro d'ella.
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13 Entre imaginações de visões da noite, quando cae sobre os homens o somno profundo;
När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14 Sobreveiu-me o espanto e o tremor, e todos os meus ossos estremeceram.
då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15 Então um espirito passou por diante de mim; fez-me arrepiar os cabellos da minha carne;
En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
16 Parou elle, porém não conheci a sua feição; um vulto estava diante dos meus olhos: e, calando-me, ouvi uma voz que dizia:
Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
17 Seria porventura o homem mais justo do que Deus? seria porventura o varão mais puro do que o seu Creador?
"Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
18 Eis-que nos seus servos não confiaria, e aos seus anjos imputaria loucura:
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
19 Quanto menos n'aquelles que habitam em casas de lodo, cujo fundamento está no pó, e são machucados como a traça!
huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
20 Desde a manhã até á tarde são despedaçados: e eternamente perecem sem que d'isso se faça caso.
när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
21 Porventura se não passa com elles a sua excellencia? morrem, porém sem sabedoria.
Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."
