Jó 39
1 Sabes tu o tempo em que as cabras montezes parem? ou consideraste as dôres das cervas?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 Contarás os mezes que cumprem? ou sabes o tempo do seu parto?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Quando se encurvam, produzem seus filhos, e lançam de si as suas dôres.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Seus filhos enrijam, crescem com o trigo: saem, e nunca mais tornam a ellas.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 Quem despediu livre o jumento montez? e quem soltou as prisões ao jumento bravo?
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 Ao qual dei o ermo por casa, e a terra salgada por suas moradas.
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Ri-se do arroido da cidade: não ouve os muitos gritos do exactor.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 O que descobre nos montes é o seu pasto, e anda buscando tudo que está verde.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 Ou, querer-te-ha servir o unicornio? ou ficará na tua cavallariça?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 Ou amarrarás o unicornio com a sua corda no rego? ou estorroará apoz ti os valles?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 Ou confiarás n'elle, por ser grande a sua força? ou deixarás a seu cargo o teu trabalho?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Ou fiarás d'elle que te torne o que semeaste e o recolherá na tua eira?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 Vem de ti as alegres azas dos pavões, que teem pennas de cegonha e d'aguia?
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 A qual deixa os seus ovos na terra, e os aquenta no pó.
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 E se esquece de que algum pé os pise, ou os animaes do campo os calquem.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Endurece-se para com seus filhos, como se não fossem seus: debalde é seu trabalho, porquanto está sem temor.
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 Porque Deus a privou de sabedoria, e não lhe repartiu entendimento.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 A seu tempo se levanta ao alto: ri-se do cavallo, e do que vae montado n'elle.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 Ou darás tu força ao cavallo? ou vestirás o seu pescoço com trovão?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Ou espantal-o-has, como ao gafanhoto? terrivel é o fogoso respirar das suas ventas.
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Escarva a terra, e folga na sua força, e sae ao encontro dos armados.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Ri-se do temor, e não se espanta, e não torna atraz por causa da espada.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 Contra elle rangem a aljava, o ferro flammante da lança e do dardo.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 Sacudindo-se, e removendo-se, escarva a terra, e não faz caso do som da buzina.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 Na furia do som das buzinas diz: Eia! e de longe cheira a guerra, e o trovão dos principes, e o alarido.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 Ou vôa o gavião pela tua intelligencia, e estende as suas azas para o sul?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Ou se remonta a aguia ao teu mandado, e põe no alto o seu ninho?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Nas penhas mora e habita: no cume das penhas, e nos logares seguros.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Desde ali descobre a preza: seus olhos a avistam desde longe.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 E seus filhos chupam o sangue, e onde ha mortos ahi está.
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
