Jó 39
1 Sabes tu o tempo em que as cabras montezes parem? ou consideraste as dôres das cervas?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 Contarás os mezes que cumprem? ou sabes o tempo do seu parto?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 Quando se encurvam, produzem seus filhos, e lançam de si as suas dôres.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 Seus filhos enrijam, crescem com o trigo: saem, e nunca mais tornam a ellas.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 Quem despediu livre o jumento montez? e quem soltou as prisões ao jumento bravo?
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 Ao qual dei o ermo por casa, e a terra salgada por suas moradas.
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 Ri-se do arroido da cidade: não ouve os muitos gritos do exactor.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 O que descobre nos montes é o seu pasto, e anda buscando tudo que está verde.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 Ou, querer-te-ha servir o unicornio? ou ficará na tua cavallariça?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 Ou amarrarás o unicornio com a sua corda no rego? ou estorroará apoz ti os valles?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 Ou confiarás n'elle, por ser grande a sua força? ou deixarás a seu cargo o teu trabalho?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 Ou fiarás d'elle que te torne o que semeaste e o recolherá na tua eira?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 Vem de ti as alegres azas dos pavões, que teem pennas de cegonha e d'aguia?
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 A qual deixa os seus ovos na terra, e os aquenta no pó.
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 E se esquece de que algum pé os pise, ou os animaes do campo os calquem.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 Endurece-se para com seus filhos, como se não fossem seus: debalde é seu trabalho, porquanto está sem temor.
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 Porque Deus a privou de sabedoria, e não lhe repartiu entendimento.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 A seu tempo se levanta ao alto: ri-se do cavallo, e do que vae montado n'elle.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 Ou darás tu força ao cavallo? ou vestirás o seu pescoço com trovão?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 Ou espantal-o-has, como ao gafanhoto? terrivel é o fogoso respirar das suas ventas.
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 Escarva a terra, e folga na sua força, e sae ao encontro dos armados.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 Ri-se do temor, e não se espanta, e não torna atraz por causa da espada.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 Contra elle rangem a aljava, o ferro flammante da lança e do dardo.
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 Sacudindo-se, e removendo-se, escarva a terra, e não faz caso do som da buzina.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 Na furia do som das buzinas diz: Eia! e de longe cheira a guerra, e o trovão dos principes, e o alarido.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 Ou vôa o gavião pela tua intelligencia, e estende as suas azas para o sul?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 Ou se remonta a aguia ao teu mandado, e põe no alto o seu ninho?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 Nas penhas mora e habita: no cume das penhas, e nos logares seguros.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 Desde ali descobre a preza: seus olhos a avistam desde longe.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 E seus filhos chupam o sangue, e onde ha mortos ahi está.
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
