Jó 21
1 Respondeu porém Job, e disse:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ouvi attentamente as minhas razões; e isto vos sirva de consolações.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Soffrei-me, e eu fallarei: e, havendo eu fallado, zombae.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Porventura eu me queixo a algum homem? porém, ainda que assim fosse, porque se não angustiaria o meu espirito?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Olhae para mim, e pasmae: e ponde a mão sobre a bocca.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Porque, quando me lembro d'isto, me perturbo, e a minha carne é sobresaltada d'horror.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Por que razão vivem os impios? envelhecem, e ainda se esforçam em poder?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 A sua semente se estabelece com elles perante a sua face; e os seus renovos perante os seus olhos.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 As suas casas teem paz, sem temor; e a vara de Deus não está sobre elles.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 O seu touro gera, e não falha: pare a sua vacca, e não aborta.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Mandam fóra as suas creanças, como a um rebanho, e seus filhos andam saltando.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Levantam a voz, ao som do tamboril e da harpa, e alegram-se ao som dos orgãos.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 E, todavia, dizem a Deus: Retirate de nós; porque não desejamos ter conhecimento dos teus caminhos.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Quem é o Todo-poderoso, para que nós o sirvamos? e que nos aproveitará que lhe façamos orações?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 Vêde porém que o seu bem não está na mão d'elles: esteja longe de mim o conselho dos impios!
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Quantas vezes succede que se apaga a candeia dos impios, e lhes sobrevem a sua destruição? e Deus na sua ira lhes reparte dôres!
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Porque são como a palha diante do vento, e como a pragana, que arrebata o redemoinho.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Deus guarda a sua violencia para seus filhos, e lhe dá o pago, que o sente.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Seus olhos vêem a sua ruina, e elle bebe do furor do Todo-poderoso.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Porque, que prazer teria na sua casa, depois de si, cortando-se-lhe o numero dos seus mezes?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Porventura a Deus se ensinaria sciencia, a elle que julga os excelsos?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 Este morre na força da sua plenitude, estando todo quieto e socegado.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Os seus baldes estão cheios de leite, e os seus ossos estão regados de tutanos.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 E outro morre, ao contrario, na amargura do seu coração, não havendo comido do bem.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Juntamente jazem no pó, e os bichos os cobrem.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Eis que conheço bem os vossos pensamentos: e os maus intentos com que injustamente me fazeis violencia.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Porque direis: Onde está a casa do principe? e onde a tenda das moradas dos impios?
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 Porventura o não perguntastes aos que passam pelo caminho? e não conheceis os seus signaes?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Que o mau é preservado para o dia da destruição; e são levados no dia do furor.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Quem accusará diante d'elle o seu caminho? e quem lhe dará o pago do que faz?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Finalmente é levado ás sepulturas, e vigia no montão.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Os torrões do valle lhe são doces, e attrahe a si a todo o homem; e diante de si ha innumeraveis.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Como pois me consolaes com vaidade? pois nas vossas respostas ainda resta a transgressão.
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
