Jó 21
1 Respondeu porém Job, e disse:
Job svarade och sade:
2 Ouvi attentamente as minhas razões; e isto vos sirva de consolações.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Soffrei-me, e eu fallarei: e, havendo eu fallado, zombae.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Porventura eu me queixo a algum homem? porém, ainda que assim fosse, porque se não angustiaria o meu espirito?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Olhae para mim, e pasmae: e ponde a mão sobre a bocca.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Porque, quando me lembro d'isto, me perturbo, e a minha carne é sobresaltada d'horror.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Por que razão vivem os impios? envelhecem, e ainda se esforçam em poder?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 A sua semente se estabelece com elles perante a sua face; e os seus renovos perante os seus olhos.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 As suas casas teem paz, sem temor; e a vara de Deus não está sobre elles.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 O seu touro gera, e não falha: pare a sua vacca, e não aborta.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 Mandam fóra as suas creanças, como a um rebanho, e seus filhos andam saltando.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 Levantam a voz, ao som do tamboril e da harpa, e alegram-se ao som dos orgãos.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 E, todavia, dizem a Deus: Retirate de nós; porque não desejamos ter conhecimento dos teus caminhos.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Quem é o Todo-poderoso, para que nós o sirvamos? e que nos aproveitará que lhe façamos orações?
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Vêde porém que o seu bem não está na mão d'elles: esteja longe de mim o conselho dos impios!
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 Quantas vezes succede que se apaga a candeia dos impios, e lhes sobrevem a sua destruição? e Deus na sua ira lhes reparte dôres!
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Porque são como a palha diante do vento, e como a pragana, que arrebata o redemoinho.
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Deus guarda a sua violencia para seus filhos, e lhe dá o pago, que o sente.
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Seus olhos vêem a sua ruina, e elle bebe do furor do Todo-poderoso.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 Porque, que prazer teria na sua casa, depois de si, cortando-se-lhe o numero dos seus mezes?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Porventura a Deus se ensinaria sciencia, a elle que julga os excelsos?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 Este morre na força da sua plenitude, estando todo quieto e socegado.
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 Os seus baldes estão cheios de leite, e os seus ossos estão regados de tutanos.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 E outro morre, ao contrario, na amargura do seu coração, não havendo comido do bem.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Juntamente jazem no pó, e os bichos os cobrem.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Eis que conheço bem os vossos pensamentos: e os maus intentos com que injustamente me fazeis violencia.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 Porque direis: Onde está a casa do principe? e onde a tenda das moradas dos impios?
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Porventura o não perguntastes aos que passam pelo caminho? e não conheceis os seus signaes?
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 Que o mau é preservado para o dia da destruição; e são levados no dia do furor.
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Quem accusará diante d'elle o seu caminho? e quem lhe dará o pago do que faz?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Finalmente é levado ás sepulturas, e vigia no montão.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Os torrões do valle lhe são doces, e attrahe a si a todo o homem; e diante de si ha innumeraveis.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 Como pois me consolaes com vaidade? pois nas vossas respostas ainda resta a transgressão.
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
