Jó 17
1 O meu espirito se vae corrompendo, os meus dias se vão apagando, e tenho perante mim as sepulturas.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Porventura não estão zombadores comigo? e os meus olhos não passam a noite chorando pelas suas amarguras?
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Promette agora, e dá-me um fiador para comtigo: quem ha que me dê a mão?
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 Porque aos seus corações encobriste o entendimento, pelo que não os exaltarás.
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 O que lisongeando falla aos amigos tambem os olhos de seus filhos desfallecerão.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 Porém a mim me poz por um proverbio dos povos, de modo que já sou uma abominação perante o rosto de cada um.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 Pelo que já se escureceram de magoa os meus olhos, e já todos os meus membros são como a sombra:
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 Os rectos pasmarão d'isto, e o innocente se levantará contra o hypocrita.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 E o justo seguirá o seu caminho firmemente, e o puro de mãos irá crescendo em força.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 Mas, na verdade, tornae todos vós, e vinde cá; porque sabio nenhum acho entre vós.
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 Os meus dias passam, os meus propositos se quebraram, os pensamentos do meu coração.
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 Trocaram o dia em noite; a luz está perto do fim, por causa das trevas.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 Á corrupção clamo: Tu és meu pae; e aos bichos: Vós sois minha mãe e minha irmã.
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 Onde pois estaria agora a minha esperança? emquanto á minha esperança, quem a poderá ver
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
