Jó 13
1 Eis que tudo isto viram os meus olhos, e os meus ouvidos o ouviram e entenderam.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 Como vós o sabeis, o sei eu tambem; não vos sou inferior.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Mas eu fallarei ao Todo-poderoso, e quero defender-me para com Deus.
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 Vós porém sois inventores de mentiras, e vós todos medicos que não valem nada.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Oxalá vos calasseis de todo! que isso seria a vossa sabedoria.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Ouvi agora a minha defeza, e escutae os argumentos dos meus labios.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Porventura por Deus fallareis perversidade? e por elle fallareis engano?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Ou fareis acceitação da sua pessoa? ou contendereis por Deus?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Ser-vos-hia bom, se elle vos esquadrinhasse? ou zombareis d'elle, como se zomba d'algum homem?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Certamente vos reprehenderá, se em occulto fizerdes acceitação de pessoas.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Porventura não vos espantará a sua alteza? e não cairá sobre vós o seu temor?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 As vossas memorias são como a cinza: as vossas alturas como alturas de lodo.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Calae-vos perante mim, e fallarei eu, e que fique alliviado algum tanto.
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Por que razão tomo eu a minha carne com os meus dentes, e ponho a minha vida na minha mão?
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Ainda que me matasse, n'elle esperarei; comtudo os meus caminhos defenderei diante d'elle.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Tambem elle será a salvação minha: porém o hypocrita não virá perante o seu rosto
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Ouvi com attenção as minhas razões, e com os vossos ouvidos a minha declaração.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Eis que já tenho ordenado a minha causa, e sei que serei achado justo.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Quem é o que contenderá comigo? se eu agora me calasse, daria o espirito.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Duas coisas sómente não faças para comigo; então me não esconderei do teu rosto:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Desvia a tua mão para longe, de sobre mim, e não me espante o teu terror.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Chama, pois, e eu responderei; ou eu fallarei, e tu responde-me.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Quantas culpas e peccados tenho eu? notifica-me a minha transgressão e o meu peccado.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Porque escondes o teu rosto, e me tens por teu inimigo?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Porventura quebrantarás a folha arrebatada do vento? e perseguirás o restolho secco?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 Porque escreves contra mim amarguras e me fazes herdar as culpas da minha mocidade?
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 Tambem pões no tronco os meus pés, e observas todos os meus caminhos, e marcas as solas dos meus pés.
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 Envelhecendo-se entretanto elle com a podridão, e como o vestido, ao qual roe a traça.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
