Eclesiastes 7

1 Melhor é a boa fama do que o melhor unguento, e o dia da morte do que o dia do nascimento d'alguem.

Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

2 Melhor é ir á casa do luto do que ir á casa do banquete, porque n'ella é o fim de todos os homens; e os vivos o applicam ao seu coração.

Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

3 Melhor é o nojo do que o riso, porque com a tristeza do rosto se encommenda o coração.

Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

4 O coração dos sabios está na casa do luto, mas o coração dos tolos na casa da alegria.

De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

5 Melhor é ouvir a reprehensão do sabio, do que ouvir alguem a canção do tolo.

Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

6 Porque qual o ruido dos espinhos debaixo d'uma panella, tal é o riso do tolo: tambem isto é vaidade.

Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

7 Verdadeiramente que a oppressão faria endoidecer até ao sabio, e a peita corrompe o coração.

En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

8 Melhor é o fim das coisas do que o principio d'ellas: melhor é o longanimo do que o altivo de coração.

Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

9 Não te apresses no teu espirito a irar-te, porque a ira repousa no seio dos tolos.

Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

10 Nunca digas: Porque foram os dias passados melhores do que estes? porque nunca com sabedoria isto perguntarias.

Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

11 Tão boa é a sabedoria como a herança, e d'ella os que vêem o sol tiram proveito.

Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

12 Porque a sabedoria serve de sombra, como de sombra serve o dinheiro; mas a excellencia do conhecimento é que a sabedoria dá vida ao seu possuidor.

Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

13 Attenta para a obra de Deus; porque quem poderá endireitar o que elle fez torto?

Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

14 No dia da prosperidade goza do bem, mas no dia da adversidade considera; porque tambem Deus fez a este em opposição áquelle, para que o homem nada ache do que haverá depois d'elle.

I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

15 Tudo isto vi nos dias da minha vaidade: ha um justo que perece na sua justiça, e ha um impio que prolonga os seus dias na sua maldade.

Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

16 Não sejas demasiadamente justo, nem demasiadamente sabio: para que te destruirias a ti mesmo?

Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

17 Não sejas demasiadamente impio, nem sejas demasiadamente louco: para que morrerias fóra de teu tempo?

Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

18 Bom é que retenhas isto, e tambem d'isto não retires a tua mão; porque quem teme a Deus escapa de tudo isto.

Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

19 A sabedoria fortalece ao sabio, mais do que dez governadores que haja na cidade.

Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

20 Na verdade que não ha homem justo sobre a terra, que faça bem, e nunca peque.

Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

21 Tão pouco appliques o teu coração a todas as palavras que se disserem, para que não venhas a ouvir que o teu servo te amaldiçoa.

Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

22 Porque o teu coração tambem já confessou muitas vezes que tambem tu amaldiçoaste a outros.

Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

23 Tudo isto inquiri com sabedoria; e disse: Sabedoria adquirirei; mas ella ainda estava longe de mim.

Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

24 Longe está o que foi; e o profundissimo quem o achará?

Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

25 Eu virei o meu coração para saber, e inquirir, e buscar a sabedoria e a razão, e para saber a impiedade da estulticia e a doidice dos desvarios.

Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

26 E eu achei uma coisa mais amarga do que a morte, a mulher cujo coração são redes e laços, e as suas mãos ataduras: quem fôr bom diante de Deus escapará d'ella, mas o peccador virá a ser preso por ella.

Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

27 Vedes aqui, isto achei, diz o prégador, conferindo uma coisa com a outra para assim achar a razão d'ellas;

Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

28 A qual ainda busca a minha alma, porém ainda não a achei; um homem entre mil achei eu, mas uma mulher entre todas estas não achei.

Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

29 Vedes aqui, que isto tão sómente achei: que Deus fez ao homem recto, porém elles buscaram muitas invenções.

Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.