< 2 Samuel 22 >

1 E fallou David ao Senhor as palavras d'este cantico, no dia em que o Senhor o livrou das mãos de todos os seus inimigos e das mãos de Saul.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Disse pois: O Senhor é o meu rochedo, e o meu logar forte, e o meu libertador.
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Deus é o meu rochedo, n'elle confiarei: o meu escudo, e a força da minha salvação, o meu alto retiro, e o meu refugio. O meu Salvador, de violencia me salvaste.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 O Senhor, digno de louvor, invoquei, e de meus inimigos fiquei livre.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Porque me cercaram as ondas de morte: as torrentes de Belial me assombraram.
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
6 Cordas do inferno me cingiram; encontraram-me laços de morte. (Sheol h7585)
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 Estando em angustia, invoquei ao Senhor, e a meu Deus clamei: do seu templo ouviu elle a minha voz, e o meu clamor chegou aos seus ouvidos.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Então se abalou e tremeu a terra, os fundamentos dos céus se moveram e abalaram, porque elle se irou.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Subiu o fumo de seus narizes, e da sua bocca um fogo devorador: carvões se incenderam d'elle.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 E abaixou os céus, e desceu: e uma escuridão havia debaixo de seus pés.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 E subiu sobre um cherubim, e voou: e foi visto sobre as azas do vento.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 E por tendas poz as trevas ao redor de si: ajuntamento d'aguas, nuvens dos céus.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Pelo resplendor da sua presença brasas de fogo se accendem.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Trovejou desde os céus o Senhor: e o Altissimo fez soar a sua voz.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 E disparou frechas, e os dissipou: raios e os perturbou.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 E appareceram as profundezas do mar, os fundamentos do mundo se descobriram: pela reprehensão do Senhor, pelo sopro do vento dos seus narizes.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Desde o alto enviou, e me tomou: tirou-me das muitas aguas.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Livrou-me do meu possante inimigo, e d'aquelles que me tinham odio, porque eram mais fortes do que eu.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 Encontraram-me no dia da minha calamidade: porém o Senhor se fez o meu esteio.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 E tirou-me á largura, e arrebatou-me d'ali; porque tinha prazer em mim.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Recompensou-me o Senhor conforme á minha justiça: conforme á pureza de minhas mãos me retribuiu.
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 Porque guardei os caminhos do Senhor: e não me apartei impiamente do meu Deus.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 Porque todos os seus juizos estavam diante de mim: e de seus estatutos me não desviei.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 Porém fui sincero perante elle: e guardei-me da minha iniquidade.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 E me retribuiu o Senhor conforme á minha justiça, conforme á minha pureza diante dos seus olhos.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Com o benigno te mostras benigno: com o varão sincero te mostras sincero.
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 Com o puro te mostras puro: mas com o perverso te mostras avesso.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 E o povo afflicto livras: mas teus olhos são contra os altivos, e tu os abaterás.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Porque tu, Senhor, és a minha candeia: e o Senhor esclarece as minhas trevas.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Porque comtigo passo pelo meio d'um esquadrão: pelo meu Deus salto um muro.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 O caminho de Deus é perfeito, e a palavra do Senhor refinada; e é o escudo de todos os que n'elle confiam.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Porque, quem é Deus, senão o Senhor? e quem é rochedo, senão o nosso Deus?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Deus é a minha fortaleza e a minha força, e elle perfeitamente desembaraça o meu caminho.
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Faz elle os meus pés como os das cervas, e me põe sobre as minhas alturas.
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 Instrue as minhas mãos para a peleja, de maneira que um arco de cobre se quebra pelos meus braços.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Tambem me déste o escudo da tua salvação, e pela tua brandura me vieste a engrandecer.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Alargaste os meus passos debaixo de mim, e não vacillaram os meus artelhos.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Persegui os meus inimigos, e os derrotei, e nunca me tornei até que os consumisse.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 E os consumi, e os atravessei, de modo que nunca mais se levantaram, mas cairam debaixo dos meus pés.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Porque me cingiste de força para a peleja, fizeste abater-se debaixo de mim os que se levantaram contra mim.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 E deste-me o pescoço de meus inimigos, d'aquelles que me tinham odio, e os destrui.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 Olharam, porém não houve libertador: sim, para o Senhor, porém não lhes respondeu.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Então os moí como o pó da terra; como a lama das ruas os trilhei e dissipei.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Tambem me livraste das contendas do meu povo; guardaste-me para cabeça das nações; o povo que não conhecia me servirá.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Os filhos de estranhos se me sujeitaram; ouvindo a minha voz, me obedeceram.
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 Os filhos de estranhos descairam; e, cingindo-se, sairam dos seus encerramentos.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Vive o Senhor, e bemdito seja o meu rochedo; e exaltado seja Deus, a rocha da minha salvação:
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 O Deus que me dá inteira vingança, e sujeita os povos debaixo de mim.
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 E o que me tira d'entre os meus inimigos: e tu me exaltas sobre os que contra mim se levantam; do homem violento me livras.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Por isso, ó Senhor, te louvarei entre as gentes, e entoarei louvores ao teu nome.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 Elle é a torre das salvações do seu rei, e usa de benignidade com o seu ungido, com David, e com a sua semente para sempre.
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.

< 2 Samuel 22 >