1 João 2
1 Meus filhinhos, estas coisas vos escrevo, para que não pequeis; e, se alguem peccar, temos um Advogado para com o Pae, Jesus Christo, o justo.
Min barn, detta skrifver jag eder, att I skolen icke synda; och om någor syndar, då hafve vi en försvarare när Fadrenom, Jesum Christum, den rättfärdig är.
2 E elle é a propiciação pelos nossos peccados, e não sómente pelos nossos, mas tambem pelos de todo o mundo.
Och han är försoningen för våra synder; icke allenast för våra, utan ock för hela verldenes.
3 E n'isto sabemos que o temos conhecido, se guardarmos os seus mandamentos.
Och derpå vete vi att vi kännom honom, om vi hålle hans bud.
4 Aquelle que diz: Eu conheço-o, e não guarda os seus mandamentos, é mentiroso, e n'elle não está a verdade.
Den der säger: Jag känner honom, och håller icke hans bud, han är en ljugare, och i honom är icke sanningen.
5 Mas qualquer que guarda a sua palavra, o amor de Deus está n'elle verdadeiramente aperfeiçoado: n'isto conhecemos que estamos n'elle.
Men den som håller hans ord, i honom är sannerliga Guds kärlek fullkomligen; och derpå vete vi att vi ärom i honom.
6 Aquelle que diz que está n'elle tambem deve andar como elle andou.
Den der säger sig blifva i honom, han skall ock vandra såsom han vandrade.
7 Irmãos, não vos escrevo mandamento novo, mas o mandamento antigo, que desde o principio tivestes. Este mandamento antigo é a palavra que desde o principio ouvistes.
Bröder, jag skrifver eder intet nytt bud; utan det gamla budet, som I haft hafven af begynnelsen. Det gamla budet är det ord, som I hafven hört af begynnelsen.
8 Outra vez vos escrevo um mandamento novo, que é verdadeiro n'elle e em vós; porque são passadas as trevas, e já a verdadeira luz allumia.
Åter skrifver jag eder ett nytt bud, det sant är i honom, och i eder; ty mörkret är förgånget, och det sanna ljuset lyser nu.
9 Aquelle que diz que está na luz, e aborrece a seu irmão, até agora está em trevas.
Den som säger sig vara i ljuset, och hatar sin broder, han är ännu i mörkret.
10 Aquelle que ama a seu irmão está na luz, e n'elle não ha escandalo.
Den der älskar sin broder, han blifver i ljuset, och ingen förargelse är i honom.
11 Mas aquelle que aborrece a seu irmão está em trevas, e anda em trevas, e não sabe para onde vá; porque as trevas lhe cegaram os olhos.
Men den som hatar sin broder, han är i mörkret, och vandrar i mörkret, och vet icke hvart han går; ty mörkret hafver förblindat hans ögon.
12 Filhinhos, escrevo-vos, porque pelo seu nome vos são perdoados os peccados.
Jag skrifver eder, kära barn, att eder skola synderna förlåtna varda, för hans Namns skull.
13 Paes, escrevo-vos, porque conhecestes Mancebos, escrevo-vos, porque vencestes o maligno. Filhos, escrevi-vos, porque conhecestes o Pae.
Jag skrifver eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag skrifver eder, I ynglingar; ty I hafven öfvervunnit den onda.
14 Paes, escrevi-vos, porque já conhecestes aquelle que é desde o principio. Mancebos, escrevi-vos, porque sois fortes, e a palavra de Deus está em vós, e já vencestes o maligno.
Jag skrifver eder, I barn; ty I hafven känt Fadren. Jag hafver skrifvit eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag hafver skrifvit eder, I ynglingar; ty I ären starke; och Guds ord blifver i eder, och hafven öfvervunnit den onda.
15 Não ameis o mundo, nem as coisas que ha no mundo. Se alguem ama o mundo, o amor do Pae não está n'elle.
Älsker icke verldena, icke heller de ting i verldene äro. Den der älskar verldena, i honom är icke Fadrens kärlek.
16 Porque tudo o que ha no mundo, a concupiscencia da carne, a concupiscencia dos olhos e a soberba da vida, não é do Pae, mas é do mundo.
Ty allt det som är i verldene, nämliga köttsens begärelse, och ögonens begärelse, och högfärdigt lefverne, det är icke af Fadrenom, utan af verldene.
17 E o mundo passa, e a sua concupiscencia; mas aquelle que faz a vontade de Deus permanece para sempre. (aiōn g165)
Och verlden förgås, och hennes lusta; men den som gör Guds vilja, han blifver evinnerliga. (aiōn g165)
18 Filhinhos, é já a ultima hora: e, como já ouvistes que vem o anti-christo, tambem já agora muitos se teem feito anti-christos; por onde conhecemos que é já a ultima hora.
Käre barn, nu är den ytterste tiden, och såsom I hafven hört, att Antichrist skall komma; ja, nu äro allaredo månge Antichrister vordne, och deraf vete vi att den ytterste tiden är nu.
19 Sairam de nós, porém não eram de nós; porque, se fossem de nós, ficariam comnosco: mas isto é para que se manifestasse que não são todos de nós.
De äro utgångne af oss; men de voro icke af oss. Hade de varit af oss, då hade de ju blifvit när oss; men på det de skulle blifva uppenbare, att de äro icke alle af oss.
20 Mas vós tendes a uncção do Sancto, e sabeis todas as coisas.
Men I hafven smörjelse af dem Heliga, och veten allt.
21 Não vos escrevi porque não soubesseis a verdade, mas porquanto a sabeis, e porque nenhuma mentira é da verdade.
Jag hafver icke skrifvit till eder, såsom till dem der icke veta sanningen; utan såsom till dem som henne veta, och att all lögn icke är af sanningene.
22 Quem é o mentiroso, senão aquelle que nega que Jesus é o Christo? Esse é o anti-christo, que nega o Pae e o Filho.
Ho är en ljugare, utan den som nekar, att Jesus är Christus? Den är Antichrist, som nekar Fadren och Sonen.
23 Qualquer que nega o Filho, tambem não tem o Pae; e aquelle que confessa o Filho, tem tambem o Pae.
Hvar och en som nekar Sonen, han hafver icke heller Fadren.
24 Portanto o que desde o principio ouvistes permaneça em vós. Se em vós permanecer o que desde o principio ouvistes, tambem permanecereis no Filho e no Pae.
Hvad I nu hört hafven af begynnelsen, det blifve i eder; om det blifver i eder, som I hört hafven af begynnelsen, så skolen ock I blifva i Sonenom och Fadrenom.
Och detta är det löfte, som han oss lofvat hafver, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
26 Estas coisas vos escrevi ácerca dos que vos enganam.
Detta hafver jag skrifvit till eder, om dem som förföra eder.
27 E a uncção que vós recebestes d'elle fica em vós, e não tendes necessidade de que alguem vos ensine; mas, como a mesma uncção vos ensina todas as coisas, e é verdadeira, e não é mentira, e como ella vos ensinou, assim n'elle ficareis.
Och den smörjelse, som I hafven fått af honom, blifver i eder; och I behöfven icke att någon lärer eder; utan såsom smörjelsen lärer eder om all ting, så är det sant, och icke lögn; och som hon hafver lärt eder, så blifver i henne.
28 E agora, filhinhos, permanecei n'elle; para que, quando se manifestar, tenhamos confiança, e não sejamos confundidos por elle na sua vinda.
Och nu, kära barn, blifver i honom; att när han uppenbarad varder, måge vi hafva förtröstning, och icke komma på skam för honom i hans tillkommelse.
29 Se sabeis que elle é justo, sabeis que todo aquelle que obra a justiça é nascido d'elle.
Om I veten att han är rättfärdig, så skolen I ock det veta, att hvar och en som rätt gör, han är född af honom.
