1 Coríntios 13
1 Ainda que eu fallasse as linguas dos homens e dos anjos, e não tivesse caridade, seria como o metal que soa ou como o sino que tine.
Om jag talade med menniskors och Änglars tungor, och hade icke kärleken, så vore jag en ljudande malm, eller en klingande bjellra.
2 E ainda que tivesse o dom da prophecia, e conhecesse todos os mysterios e toda a sciencia, e ainda que tivesse toda a fé, de maneira tal que transportasse os montes, e não tivesse caridade, nada seria.
Och om jag kunde prophetera, och visste all hemlighet, och allt förstånd, och hade alla tro, så att jag försatte berg, och hade icke kärleken, så vore jag intet.
3 E, ainda que distribuisse toda a minha fortuna para sustento dos pobres, e ainda que entregasse o meu corpo para ser queimado, e não tivesse caridade, nada me aproveitaria.
Och om jag gåfve alla mina ägodelar de fattiga, och låte min lekamen brinna, och hade icke kärleken, så vore det mig intet nyttigt.
4 A caridade é soffredora, é benigna: a caridade não é invejosa: a caridade não trata com leviandade, não se ensoberbece,
Kärleken är tålig och mild; kärleken afundas intet; kärleken skalkas intet, han uppblåses icke.
5 Não trata com indecencia, não busca os seus interesses, não se irrita, não suspeita mal
Han skickar sig icke ohöfveliga; han söker icke sitt, han förtörnas icke, han tänker intet argt;
6 Não folga com a injustiça, porém folga com a verdade;
Han gläds icke öfver orättfärdighet; men han fröjdar sig öfver sanningen.
7 Tudo soffre, tudo crê, tudo espera, tudo supporta.
Han fördrager all ting, han tror all ting, han hoppas all ting, han lider all ting.
8 A caridade nunca acaba: porém, ainda que haja prophecias, serão aniquiladas: ainda que haja linguas, cessarão; ainda que haja sciencia, será aniquilada;
Kärleken vänder aldrig åter, ändock Prophetierna skola återvända, och tungomålen skola afkomma, och förståndet skall återvända.
9 Porque, em parte, conhecemos, e em parte prophetizamos;
Ty vi förstå endels, och prophetere endels;
10 Mas, quando vier o que é perfeito, então o que o é em parte será aniquilado.
Men då det kommer som fullkomligit är, så vänder det åter som endels är.
11 Quando eu era menino, fallava como menino, sentia como menino, discorria como menino, mas, logo que cheguei a ser homem, acabei com as coisas de meninos.
Då jag var ett barn, talade jag som ett barn, och hade sinne som ett barn, och hade barnsliga tankar; men sedan jag vardt man, lade jag bort det barnsligit var.
12 Porque agora vemos por espelho em enigma, mas então veremos face a face: agora conheço em parte, mas então conhecerei como tambem sou conhecido.
Ty vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal; men då ansigte emot ansigte. Nu känner jag endels; men då skall jag kännat, såsom jag ock känd är.
13 Agora, pois, permanecem estas tres: a fé, a esperança e a caridade; porém a maior d'estas é a caridade.
Men nu blifver tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst ibland dem är kärleken.
