Psalmów 88
1 pouczający, od Hemana Ezrachity. PANIE, Boże mego zbawienia, we dnie i w nocy wołam do ciebie.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Niech dojdzie do ciebie moja modlitwa, nakłoń swego ucha na moje wołanie.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Zaliczono mnie do tych, którzy zstępują do dołu; stałem się jak człowiek bez siły.
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Zaliczono mnie do umarłych; [jestem] jak zabici, którzy leżą w grobie, o których już nie pamiętasz i którzy są odłączeni od twojej ręki.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Strąciłeś mnie w najgłębszy dół, w ciemności, w głębie.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Twój gniew ciąży na mnie i przytłoczyłeś mnie wszystkimi twymi falami. (Sela)
Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Oddaliłeś ode mnie moich znajomych, uczyniłeś mnie dla nich ohydą; jestem uwięziony i nie mam wyjścia.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Moje oko płacze nad moim utrapieniem; wzywam cię, PANIE, codziennie, wyciągam do ciebie swe ręce.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Czy dla umarłych będziesz czynił cuda? Czy umarli powstaną, aby cię wysławiać? (Sela)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Czy w grobie będzie się opowiadać o twoim miłosierdziu, a o twojej wierności – w zniszczeniu?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Czy twoje cuda pozna się w ciemnościach, a twoją sprawiedliwość w ziemi zapomnienia?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Lecz ja, PANIE, do ciebie wołam; rankiem wita cię moja modlitwa.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Dlaczego, PANIE, odrzucasz moją duszę i ukrywasz przede mną swoje oblicze?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Jestem strapiony i od młodości bliski śmierci; znoszę twoją grozę i trwożę się.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Twój srogi gniew spadł na mnie [i] wyniszczyła mnie twoja groza.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 Ogarniają mnie co dzień jak woda, wszystkie mnie otaczają.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Oddaliłeś ode mnie przyjaciela i towarzysza, a moich znajomych – w ciemności.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
