Psalmów 137

1 Nad rzekami Babilonu, tam siedzieliśmy i płakaliśmy, wspominając Syjon.

Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

2 Na wierzbach tamtej krainy zawiesiliśmy nasze harfy;

I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

3 Bo tam ci, którzy nas wzięli w niewolę, żądali od nas pieśni, a nasi ciemięzcy – radości, [mówiąc]: Śpiewajcie nam [którąś] z pieśni Syjonu.

Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: "Sjungen för oss en av Sions sånger."

4 Jakże możemy śpiewać pieśń PANA na obcej ziemi?

Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

5 Jeśli zapomnę o tobie, Jeruzalem, niech sama o sobie zapomni moja prawica.

Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

6 Niech mi język przylgnie do podniebienia, jeśli nie będę pamiętał o tobie, jeśli nie postawię Jeruzalem ponad największą moją radość.

Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

7 Pamiętaj, PANIE, synów Edomu [i] dzień Jeruzalem, gdy mówili: Zburzcie, zburzcie [je] aż do jego fundamentu.

Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: "Riven ned, riven ned det ända till grunden."

8 O córko Babilonu, i ty będziesz spustoszona. Błogosławiony, kto ci odpłaci [za] zło, jakie nam uczyniłaś.

Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

9 Błogosławiony, kto schwyci i roztrzaska twe dzieci o skałę.

Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.