Przysłów 7
1 Synu mój, strzeż moich słów i przechowuj u siebie moje przykazania.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Strzeż moich przykazań, a będziesz żył; [strzeż] mojego prawa jak źrenicy swych oczu.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Przywiąż je do swoich palców, wypisz je na tablicy twego serca.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Mów do mądrości: Jesteś moją siostrą, a roztropność nazywaj przyjaciółką;
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 Aby cię strzegły przed cudzą żoną i przed obcą, [która] mówi gładkie słowa.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 Bo z okna swego domu wyglądałem przez kratę;
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 I zobaczyłem wśród prostych, zauważyłem wśród chłopców nierozumnego młodzieńca;
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Który przechodził ulicą blisko jej narożnika, idąc drogą do jej domu.
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 O zmierzchu, pod wieczór, w ciemności nocnej i w mroku.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 A oto spotkała go kobieta w stroju nierządnicy, chytrego serca;
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 Wrzaskliwa i nieopanowana, której nogi nie mogą pozostać w domu:
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Raz na dworze, raz na ulicach i czyha na każdym rogu.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Chwyciła go i pocałowała, z bezczelną miną powiedziała do niego:
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 U mnie są ofiary pojednawcze; spełniłam dzisiaj swoje śluby.
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Dlatego wyszłam ci naprzeciw, szukałam pilnie twojej twarzy i znalazłam cię.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Obiłam kobiercami swoje łoże, [przystrojone] rzeźbieniem i prześcieradłami z Egiptu.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Skropiłam swoje posłanie mirrą, aloesem i cynamonem.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Chodź, upójmy się miłością aż do rana, nacieszmy się miłością.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Bo [mojego] męża nie ma w domu; pojechał w daleką drogę.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 Wziął ze sobą worek pieniędzy; umówionego dnia wróci do domu.
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 Nakłoniła go mnóstwem swoich słów i zniewoliła go pochlebstwem swoich warg.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Wnet poszedł za nią jak wół prowadzony na rzeź i jak głupi na karę pęt.
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 Aż strzała przebije mu wątrobę; spieszy jak ptak w sidła, nie wiedząc, że [chodzi] o jego życie.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Więc teraz słuchajcie mnie, synowie, i zważajcie na słowa moich ust.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Niech twoje serce nie zbacza na jej drogi i nie tułaj się po jej ścieżkach.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 Bo wielu zranionych strąciła i wielu mocarzy pozabijała.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
