Łukasza 24
1 Pierwszego [dnia] tygodnia wczesnym rankiem przyszły do grobu, niosąc wonności, które przygotowały, a z nimi i inne [kobiety];
Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
2 I zastały kamień odwalony od grobowca.
Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
3 A wszedłszy [do środka], nie znalazły ciała Pana Jezusa.
Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4 A gdy zakłopotały się z tego powodu, nagle dwaj mężowie stanęli przy nich w lśniących szatach.
När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
5 I przestraszone, schyliły twarze ku ziemi, a [oni] powiedzieli do nich: Dlaczego szukacie żyjącego wśród umarłych?
Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
6 Nie ma go tu, ale powstał [z martwych]. Przypomnijcie sobie, jak wam mówił, gdy był jeszcze w Galilei:
Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
7 Syn Człowieczy musi być wydany w ręce grzesznych ludzi i ukrzyżowany, a trzeciego dnia zmartwychwstać.
'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
8 I przypomniały sobie jego słowa.
Då kommo de ihåg hans ord.
9 A wróciwszy od grobu, oznajmiły to wszystko jedenastu i wszystkim pozostałym.
Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
10 A były to: Maria Magdalena i Joanna, Maria, [matka] Jakuba, i inne z nimi, które opowiedziały to apostołom.
Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
11 Lecz ich słowa wydały im się niczym baśnie i nie uwierzyli im.
Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
12 Wtedy Piotr wstał i pobiegł do grobu. A gdy się nachylił, zobaczył płótna leżące osobno i odszedł, dziwiąc się temu, co się stało.
Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 A tego samego dnia dwaj z nich szli do wioski zwanej Emmaus, która była [oddalona] o sześćdziesiąt stadiów od Jerozolimy.
Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 I rozmawiali ze sobą o tym wszystkim, co się stało.
Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 A gdy tak rozmawiali i wspólnie się zastanawiali, sam Jezus przybliżył się i szedł z nimi.
Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 Lecz ich oczy były zakryte, żeby go nie poznali.
Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 I zapytał ich: Cóż to za rozmowy prowadzicie między sobą w drodze? [Dlaczego] jesteście smutni?
Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 A jeden [z nich], któremu było na imię Kleofas, odpowiedział mu: Czy jesteś tylko przychodniem w Jerozolimie i nie wiesz, co się tam w tych dniach stało?
Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
19 I zapytał ich: O czym? A oni mu odpowiedzieli: O Jezusie z Nazaretu, który był prorokiem potężnym w czynie i słowie przed Bogiem i całym ludem;
Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 Jak naczelni kapłani i nasi przywódcy wydali go na śmierć i ukrzyżowali.
huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 A my spodziewaliśmy się, że on odkupi Izraela. Lecz po tym wszystkim dziś już trzeci dzień, jak to się stało.
Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 Nadto niektóre z naszych kobiet zdumiały nas: były wcześnie rano przy grobie;
Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 A nie znalazłszy jego ciała, przyszły, mówiąc, że miały widzenie aniołów, którzy powiedzieli, iż on żyje.
och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 Wówczas niektórzy z naszych poszli do grobu i zastali [wszystko] tak, jak mówiły kobiety, ale jego nie widzieli.
Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
25 Wtedy on powiedział do nich: O głupi i serca nieskorego do wierzenia we wszystko, co powiedzieli prorocy!
Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 Czyż Chrystus nie musiał tego wycierpieć i wejść do swojej chwały?
Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
27 I zaczynając od Mojżesza i wszystkich proroków, wykładał im, co było o nim [napisane] we wszystkich Pismach.
Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 I zbliżyli się do wsi, do której szli, a on zachowywał się tak, jakby miał iść dalej.
När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 Lecz oni go przymusili, mówiąc: Zostań z nami, bo zbliża się wieczór i dzień się już kończy. Wszedł więc, aby z nimi zostać.
Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 A gdy siedział z nimi [za stołem], wziął chleb, pobłogosławił i łamiąc, podawał im.
Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 Wtedy otworzyły się im oczy i poznali go, lecz on zniknął im z oczu.
Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 I mówili między sobą: Czy nasze serce nie pałało w nas, gdy rozmawiał z nami w drodze i otwierał nam Pisma?
Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
33 A wstawszy o tej godzinie, wrócili do Jerozolimy i zastali zgromadzonych jedenastu i tych, którzy z nimi [byli].
Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34 Ci mówili: Pan naprawdę zmartwychwstał i ukazał się Szymonowi.
Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35 Oni zaś opowiedzieli, co się stało w drodze i jak go poznali przy łamaniu chleba.
Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 A gdy to mówili, sam Jezus stanął pośród nich i powiedział do nich: Pokój wam.
Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37 A oni się zlękli i przestraszeni myśleli, że widzą ducha.
Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 I zapytał ich: Czemu się boicie i czemu myśli budzą się w waszych sercach?
Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 Popatrzcie na moje ręce i nogi, że to jestem ja. Dotknijcie mnie i zobaczcie, bo duch nie ma ciała ani kości, jak widzicie, że ja mam.
Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40 Kiedy to powiedział, pokazał im ręce i nogi.
Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 Lecz gdy oni z radości jeszcze nie wierzyli i dziwili się, zapytał ich: Macie tu coś do jedzenia?
Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42 I podali mu kawałek pieczonej ryby i plaster miodu.
Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 A on wziął i jadł przy nich.
och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 Potem powiedział do nich: To są słowa, które mówiłem do was, będąc jeszcze z wami, że musi się wypełnić wszystko, co jest o mnie napisane w Prawie Mojżesza, u Proroków i w Psalmach.
Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45 Wtedy otworzył ich umysły, żeby rozumieli Pisma.
Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 I powiedział im: Tak jest napisane i tak Chrystus musiał cierpieć, i trzeciego dnia zmartwychwstać;
Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 I w jego imieniu ma być głoszona pokuta i przebaczenie grzechów wszystkim narodom, począwszy od Jerozolimy.
och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 A wy jesteście tego świadkami.
I kunnen vittna härom.
49 A oto ja ześlę na was obietnicę mego Ojca, a wy zostańcie w mieście Jerozolimie, aż będziecie przyobleczeni mocą z wysoka.
Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
50 I wyprowadził ich aż do Betanii, a podniósłszy ręce, błogosławił ich.
Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 A gdy ich błogosławił, rozstał się z nimi i został uniesiony w górę do nieba.
Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
52 A oni oddali mu pokłon i wrócili do Jerozolimy z wielką radością.
Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
53 I byli zawsze w świątyni, chwaląc i błogosławiąc Boga. Amen.
Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
