Lamentacje 5
1 Wspomnij, PANIE, na to, co nas spotkało. Spójrz i zobacz nasze pohańbienie.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Nasze dziedzictwo przypadło obcym, a nasze domy – cudzoziemcom.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Staliśmy się sierotami, bez ojca; nasze matki są jak wdowy.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Własną wodę pijemy za pieniądze, nasze drwa za pieniądze kupujemy.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Prześladowanie ciąży na naszym karku. Pracujemy, [a] nie dają nam odpocząć.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Podawaliśmy rękę Egipcjanom i Asyryjczykom, aby nasycić się chlebem.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Nasi ojcowie zgrzeszyli, nie ma ich, a my nosimy ich nieprawość.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Niewolnicy panują nad nami, nie ma nikogo, kto by nas wybawił z ich ręki.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Z narażeniem życia szukamy swego chleba z powodu miecza [na] pustyni.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Nasza skóra jak piec zaciemniła się od strasznego głodu.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Kobiety na Syjonie hańbiono, a panny – w miastach Judy.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Książęta byli wieszani ich rękami, oblicza starszych nie uszanowano.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Młodzieńców wzięli do młócenia, dzieci padały pod [ciężarem] drewna.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Starcy w bramach już nie siadają, młodzieńcy przestali [śpiewać] swoje pieśni.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Radość zniknęła z naszych serc, nasze pląsanie zamieniło się w żałobę.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Spadła korona z naszej głowy. Biada nam, bo zgrzeszyliśmy!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Dlatego nasze serce omdlewa, dlatego nasze oczy są zaćmione.
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Z powodu spustoszonej góry Syjonu lisy chodzą po niej.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Ty, PANIE, trwasz na wieki, twój tron z pokolenia na pokolenie.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Czemu zapominasz o nas na wieki i opuszczasz nas na tak długi czas?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Nawróć nas do siebie, PANIE, a będziemy nawróceni; odnów nasze dni, jak dawniej.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Czy odrzuciłeś nas całkowicie? Czy bardzo się na nas gniewałeś?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
