Hioba 6
1 Hiob zaś odpowiedział tymi słowami:
Då tog Job till orda och sade:
2 O gdyby dokładnie zważono moją udrękę i włożono na szalę całe moje nieszczęście!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Byłoby to cięższe niż piasek morski. Dlatego moje słowa plączą się.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 [Tkwią] we mnie bowiem strzały Wszechmocnego, których jad osuszył mego ducha, [a] strachy Boże walczą przeciwko mnie.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Czy dziki osioł ryczy, gdy ma trawę? Czy wół ryczy nad swoją paszą?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Czy można zjeść niesmaczną rzecz bez soli? Czy ma jakiś smak białko jajka?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 [Czego się przedtem] moja dusza nie chciała dotknąć, jest to [teraz] moim bolesnym pokarmem.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Oby się spełniła moja prośba i Bóg dał mi to, czego pragnę!
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 Oby się Bogu spodobało to, aby mnie zniszczyć, aby opuścić rękę i mnie odciąć!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Wtedy miałbym jeszcze pociechę – chociaż pałam boleścią, niech [Bóg] mi nie folguje – nie zataiłem bowiem słów Świętego.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Jaka [jest] moja siła, abym miał wytrwać? Jaki jest mój koniec, abym przedłużał swoje życie?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Czy moja siła jest siłą kamieni? Czy moje ciało jest ze spiżu?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Czy moja obrona nie jest we mnie? Czy mój rozsądek odszedł ode mnie?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 Strapionemu należy się litość od przyjaciela, ale on opuścił bojaźń Wszechmogącego.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Moi bracia zawiedli jak potok, odpływają jak gwałtowne potoki;
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 Które są mętne od lodu, w których śnieg się ukrywa;
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 W czasie roztopów znikają; [w czasie] upałów nikną ze swego miejsca.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Wiją się ścieżki ich dróg; rozpływają się w nicość i giną.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Podróżni z Temy wypatrywali ich; wędrowcy z Seby pokładali w nich nadzieję.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Ale zawiedli się w oczekiwaniu, przyszli tam i zawstydzili się.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Staliście się niczym; widzicie moją niedolę i lękacie się.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Czy powiedziałem: Przynieście mi [coś]? lub: Dajcie mi z waszego majątku?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Lub: Wybawcie mnie z rąk wroga? lub: Wykupcie mnie z rąk okrutników?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Pouczcie mnie, a zamilknę; pokażcie mi, w czym zbłądziłem.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 O jak mocne są słowa prawdziwe! Ale cóż sprawi wasze obwinianie?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Czy zamierzacie ganić [moje] słowa i mowę zrozpaczonego, jakby były wiatrem?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Nawet sierotę przytłaczacie i kopiecie [doły] pod swoim przyjacielem.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Teraz więc zechciejcie spojrzeć na mnie, a [zobaczycie], czy kłamię wam w oczy.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Zawróćcie, proszę, a niech nie będzie [w was] nieprawości; zawróćcie, a [poznacie] moją sprawiedliwość w tym.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Czy w moim języku jest nieprawość? Czy moje podniebienie nie rozeznaje przewrotności?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
