Hioba 39
1 Czy znasz porę, kiedy rodzą górskie kozice? Czy wiesz, kiedy rodzą łanie?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 Czy możesz zliczyć miesiące, w których noszą [młode]? Czy znasz czas ich porodu?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Przykucają, rodzą swoje młode, pozbywają się ich z bólem;
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Ich młode wzmacniają się, rosną wśród zboża, odchodzą i już do nich nie wracają.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 Kto wypuścił dzikiego osła na wolność i kto rozwiązał jego pęta?
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 [Za] dom dałem mu pustynię, a [za] jego mieszkanie słone miejsca.
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 On naśmiewa się ze zgiełku miejskiego i nie słucha głosu poganiacza.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 Wypatruje w górach paszy i szuka wszelkiej zielonej trawy.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 Czy jednorożec zechce ci służyć albo nocować przy twoim żłobie?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 Czy możesz powrozem zaprzęgać jednorożca do bruzdy? Czy będzie bronował doliny za tobą?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 Czy zaufasz mu, ponieważ jego siła jest wielka? Czy powierzysz mu swoją pracę?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Czy zawierzysz mu, że zwiezie twoje ziarno i zgromadzi je w twoim spichlerzu?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 Czy [dałeś] pawiowi piękne skrzydła, a skrzydła i pióra strusiowi?
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 Składa swoje jaja na ziemię i ogrzewa je w prochu;
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 I zapomina, że noga może je rozgnieść lub dzikie zwierzę może zdeptać.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Jest twardy [dla] swoich młodych, [jakby] nie [były] jego. Nie boi się, że jego trud jest próżny;
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 Bo Bóg pozbawił go mądrości i nie udzielił mu rozumu.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Kiedy jednak podnosi się wysoko, naśmiewa się z konia i z jego jeźdźca.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 Czy możesz dać koniowi moc? Czy rżeniem ozdobiłeś jego szyję?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Czy przestraszysz go jak szarańczę? Parskanie jego nozdrzy [jest] straszne.
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Grzebie [kopytem] w ziemi i cieszy się [swą] siłą, biegnie przeciwko uzbrojonym.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Drwi sobie z lęku i nie boi się, i nie ustępuje przed ostrzem miecza.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 Kołczan na nim chrzęści, błyszczy oszczep i dzida.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 Z grzmotem i z gniewem pochłania ziemię i nie staje spokojnie na głos trąby.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 Na głos trąby mówi: Ha, ha; z daleka czuje bitwę, grom dowódców i okrzyk.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 Czy dzięki twojemu rozumowi lata jastrząb [i] rozciąga swe skrzydła ku południu?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Czy na twój rozkaz orzeł wzbija się i zakłada swoje gniazdo wysoko?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Mieszka na skale, przebywa na iglicach jak na zamku.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Stamtąd wypatruje [sobie] pokarmu, jego oczy widzą daleko.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Jego młode też piją krew, a gdzie są zabici, tam jest on.
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
