Hioba 23
1 Wtedy Hiob odpowiedział:
Job svarade, och sade:
2 Również dziś moja skarga jest gorzka, [choć] moje nieszczęście jest cięższe niż moje jęki.
Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
3 O gdybym wiedział, gdzie mógłbym go znaleźć, udałbym się aż do jego tronu.
Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
4 Przedstawiłbym mu [swoją] sprawę, a moje usta napełniłbym dowodami;
Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
5 Poznałbym słowa jego odpowiedzi i zrozumiałbym, co chce mi powiedzieć.
Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
6 Czy w swojej wielkiej mocy będzie się spierał ze mną? Nie, raczej sam doda mi [siły].
Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
7 Tam człowiek prawy rozprawiałby z nim, a ja na zawsze byłbym wolny od mojego sędziego.
Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
8 [Ale] oto idę prosto, a jego nie ma; cofam się, a nie dostrzegam go.
Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
9 [Idę] w lewo, gdzie on działa, a nie oglądam go; idę na prawo, a nie widzę go.
Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
10 Gdyż on zna drogę, którą kroczę; kiedy mnie doświadczy, wyjdę jak złoto.
Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
11 Moja noga trzymała się jego śladu, przestrzegałem jego drogi i nie zbaczałem [z niej].
Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
12 Od przykazania jego ust nie odchodziłem; ceniłem słowa jego ust bardziej niż mój własny [pokarm].
Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
13 Lecz on jest [niezmienny], któż go odwróci? Czego bowiem jego dusza zapragnie, to uczyni;
Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
14 Bo on wykona, co postanowił o mnie; u niego jest wiele takich [przykładów].
Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
15 Dlatego drżę przed jego obliczem; gdy to rozważam, lękam się go.
Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
16 Bóg osłabił moje serce, Wszechmocny mnie zatrwożył.
Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
17 O mało bowiem nie zginąłem od ciemności, [nie] zakrył mroku przed moim obliczem.
Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
