Hioba 21
1 Wtedy Hiob odpowiedział:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Słuchajcie uważnie moich słów, a to będzie dla mnie wasza pociecha.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Pozwólcie mi mówić, a potem, gdy powiem, naśmiewajcie się ze mnie.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Czy swoją skargę kieruję do człowieka? A jeśli tak, to dlaczego mój duch nie miałby być wzburzony?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Spójrzcie na mnie, zdumiewajcie się i połóżcie rękę na swoje usta.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Gdy tylko sobie przypomnę, jestem przerażony i strach ogarnia moje ciało.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Czemu niegodziwi żyją, starzeją się, a nawet wzrastają w bogactwie?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Ich potomstwo utrwala się przed nimi, a ich rodzina [wzrasta] na ich oczach.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Ich domy są bezpieczne, bez strachu i nie dotyka ich rózga Boga.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Ich byk zapładnia i nie zawodzi, ich krowa cieli się i nie roni.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Wypuszczają swe malutkie [dzieci] jak trzodę, a ich synowie podskakują.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Chwytają za bęben i harfę i weselą się przy dźwięku fletu.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Dlatego mówią do Boga: Odejdź od nas, bo nie chcemy poznać twoich dróg.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Kim jest Wszechmocny, abyśmy mieli mu służyć? Cóż nam pomoże [to], że będziemy się modlić do niego?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 Oto ich dobra nie są w ich rękach. Rada niegodziwych daleka [jest] ode mnie.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Jak często gaśnie pochodnia niegodziwych? [Jak często] przychodzi na nich zguba? [Bóg] im wydziela cierpienie w swoim gniewie.
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Są jak słoma na wietrze i jak plewa, którą wicher porywa.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Bóg zachowuje jego nieprawość dla jego synów; odpłaca mu, aby to poczuł.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Jego oczy ujrzą jego nieszczęście i będzie pił z gniewu Wszechmocnego.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Jaką bowiem ma on rozkosz w swoim domu, po swojej [śmierci], gdy liczba jego miesięcy zostanie skrócona?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Czy [ktoś] może uczyć Boga wiedzy, wiedząc, że on sam sądzi najwyższych?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 Jeden umiera w pełni swoich sił, bezpieczny ze wszystkich stron i spokojny;
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Jego piersi są pełne mleka, a jego kości zwilża szpik.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Drugi zaś umiera w goryczy ducha i nigdy nie jadał z uciechą.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Razem będą leżeć w prochu i okryją ich robaki.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Oto znam wasze myśli i zamiary, [jakie] przeciwko mnie złośliwie obmyślacie.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Mówicie bowiem: Gdzie [jest] dom księcia? A gdzie mieszkanie niegodziwych?
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 Czy nie pytaliście podróżnych? Czy nie chcecie poznać ich znaków;
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Że niegodziwy jest zachowany na dzień zatracenia? Zostanie przyprowadzony na dzień gniewu.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Któż mu wypomni w oczy jego drogę? A kto mu odpłaci za to, co uczynił?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Zaprowadzą go do grobu i zostanie w grobowcu.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Słodkie mu będą bryły ziemi z doliny i pociągnie za sobą wszystkich ludzi; a ci, którzy szli przed nim, są niezliczeni.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Czemu więc daremnie mnie pocieszacie, skoro w waszych odpowiedziach pozostaje fałsz?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
