Hioba 19
1 Wtedy Hiob odpowiedział:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Jak długo będziecie dręczyć moją duszę [i] miażdżyć mnie słowami?
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 Już dziesięć razy znieważyliście mnie. Nie wstyd wam, [że] tak się znęcacie nade mną?
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 A niech tak będzie, że zbłądziłem, błąd zostaje po mojej stronie.
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 A jeśli rzeczywiście chcecie się wynosić nade mną i dowodzić mi mojej hańby;
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 Wiedzcie, że to Bóg mnie powalił i swoją siecią mnie otoczył.
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 Oto wołam o krzywdę, ale nikt nie słucha; krzyczę, ale nie ma sądu.
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 Zagrodził mi drogę, abym nie mógł przejść, i na moich ścieżkach rozpostarł ciemność.
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 Odarł mnie z mojej chwały i zdjął koronę z mojej głowy.
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 Zniszczył mnie ze wszystkich stron i ginę; moją nadzieję wyrwał jak drzewo.
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 Zapłonął przeciwko mnie swoim gniewem i uważa mnie za swego wroga.
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 Przyszły razem jego oddziały, utorowały przeciw mnie swoją drogę i rozbiły obóz dokoła mojego namiotu.
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 Moich braci oddalił ode mnie, a moi znajomi ode mnie stronią.
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 Opuścili mnie moi bliscy, a moi przyjaciele o mnie zapomnieli.
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 Przebywający w moim domu i moje służące uważają mnie za obcego. Stałem się cudzoziemcem w ich oczach.
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 Wołałem na swego sługę, ale on się nie odzywa, chociaż go błagam swoimi ustami.
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 Moim oddechem brzydzi się moja żona, choć błagam ze względu na synów z mojego ciała.
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 Nawet małe dzieci mną gardzą; gdy powstaję, urągają mi.
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 Brzydzą się mną wszyscy moi najbliżsi; ci, których kocham, stanęli przeciw mnie.
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 Moje kości przylgnęły do mojej skóry i do mego ciała; pozostała tylko skóra wokół zębów.
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 Zlitujcie się nade mną, zlitujcie się nade mną, moi przyjaciele, bo ręka Boża mnie dotknęła.
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 Czemu mnie prześladujecie jak Bóg? Czy nie dość wam mojego ciała?
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 Oby teraz zostały zapisane moje słowa! Oby je w księdze utrwalono!
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 Oby rylcem z żelaza i ołowiem zostały na wieczną pamiątkę wyryte na skale!
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 Wiem bowiem, że mój Odkupiciel żyje i że [w] ostateczny [dzień] stanie na ziemi.
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 A [choć] moja skóra się rozłoży, to w swoim ciele ujrzę Boga.
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 Ujrzę go ja sam, ujrzą go moje oczy, a nie kto inny, choć moje nerki zniszczały w moim wnętrzu.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 Powinniście mówić: Czemu go prześladujemy? Gdyż we mnie znajduje się korzeń sprawy.
Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 Wy sami lękajcie się miecza, bo gniew za nieprawość sprowadza miecz, abyście wiedzieli, że jest sąd.
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
