Hioba 13

1 Oto moje oko widziało [to] wszystko, moje ucho słyszało i zrozumiało.

Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

2 Co wiecie wy, ja także wiem, nie jestem od was gorszy.

Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

3 Dlatego chciałbym mówić z Wszechmocnym i pragnę prawować się z Bogiem.

Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

4 Wy bowiem jesteście sprawcami kłamstwa, wszyscy jesteście marnymi lekarzami.

Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

5 Obyście raczej zamilkli, a uznano by wam to za mądrość.

Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

6 Słuchajcie teraz mojego rozumowania, zważajcie na obronę moich warg.

Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

7 Czy w obronie Boga będziecie mówić przewrotnie? Czy za niego będziecie mówić kłamliwie?

Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

8 Czy macie wzgląd na jego osobę? Czy chcecie spierać się po stronie Boga?

Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

9 Czy byłoby dobrze, gdyby was doświadczył? Czy chcecie go oszukać, jak się oszukuje człowieka?

Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

10 Na pewno będzie was karać, jeśli w ukryciu będziecie stronniczy.

Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

11 Czy jego majestat was nie przeraża? Czy jego groza na was nie padnie?

Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

12 Wasza pamięć jest jak popiół, a wasze ciała jak ciała z gliny.

Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

13 Milczcie, zostawcie mnie, abym przemówił, a niech przyjdzie na mnie, co chce.

Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

14 Czemu mam szarpać swoje ciało zębami i kłaść swoje życie w swoje ręce?

Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

15 Oto choćby mnie zabił, jeszcze będę [mu] ufać. Moich dróg będę jednak przed nim bronić.

Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

16 On sam będzie moim zbawieniem, bo żaden obłudnik nie przyjdzie przed jego oblicze.

Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

17 Słuchajcie uważnie mojej mowy, niech wasze uszy przyjmą moją wypowiedź.

Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

18 Oto teraz jestem gotowy na sąd i wiem, że zostanę usprawiedliwiony.

Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

19 Któż będzie się spierał ze mną? Jeśli bowiem zamilknę, to umrę.

Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

20 Tylko dwóch rzeczy mi nie czyń, a nie będę się krył przed tobą.

Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

21 Oddal swoją rękę ode mnie i niech twoja groza mnie nie przeraża.

din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

22 Potem zawołaj mnie, a ja ci odpowiem, albo ja przemówię, a [ty] mi odpowiedz.

Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

23 Ile mam nieprawości i grzechów? Daj mi poznać moje przestępstwo i grzech.

Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

24 Czemu zakrywasz swoje oblicze i uważasz mnie za swego wroga?

Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

25 Czy skruszysz liść miotany [wiatrem]? Czy będziesz gonić suche źdźbło?

Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

26 Piszesz bowiem przeciwko mnie gorzkie rzeczy, każesz mi dziedziczyć nieprawości mojej młodości;

Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

27 Zakułeś moje nogi w dyby, śledzisz wszystkie moje ścieżki i zaznaczasz ślady moich stóp.

du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

28 Niszczeję jak próchno, jak szata, którą zepsują mole.

Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!