Kaznodziei 7

1 Lepsze jest [dobre] imię niż wyborny olejek, a dzień śmierci niż dzień urodzenia.

Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.

2 Lepiej iść do domu żałoby niż do domu wesela, gdyż w tamtym [widzimy] koniec każdego człowieka, a człowiek żyjący weźmie to sobie do serca.

Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

3 Lepszy jest smutek niż śmiech, bo przez smutek twarzy serce szlachetnieje.

Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

4 Serce mądrych jest w domu żałoby, ale serce głupich w domu wesela.

De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

5 Lepiej [jest] słuchać upomnień mądrego niż pieśni głupców.

Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.

6 Czym bowiem jest trzaskanie cierni pod kotłem, tym jest śmiech głupca. Także i to jest marnością.

Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

7 Doprawdy, ucisk doprowadza mądrego do szaleństwa, a dar psuje serce.

Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

8 Lepsze jest dokończenie sprawy niż jej początek. Lepszy jest człowiek cierpliwego ducha niż [człowiek] wyniosłego ducha.

Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.

9 Nie bądź w duchu skory do gniewu, gdyż gniew spoczywa w piersi głupich.

Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

10 Nie mów: Jak to jest, że dawne dni były lepsze niż te obecne? Bo niemądrze byś o to pytał.

Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.

11 Dobra jest mądrość przy dziedzictwie i jest pożyteczna dla tych, którzy widzą słońce.

Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

12 Mądrość bowiem jest osłoną, osłoną [są] też pieniądze; lecz korzyść z poznania jest taka: mądrość daje życie tym, którzy ją mają.

Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

13 Przypatrz się dziełu Boga. Kto bowiem może wyprostować to, co on krzywym uczynił?

Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

14 W dniu powodzenia raduj się, a w dniu nieszczęścia rozważaj: Bóg uczynił zarówno jedno, jak i drugie po to, aby człowiek nie dociekł tego, co po nim nastanie.

Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

15 Wszystko widziałem za swych marnych dni: niejeden sprawiedliwy ginie w swojej sprawiedliwości, a niejeden niegodziwiec żyje długo w swojej niegodziwości.

Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

16 Nie bądź przesadnie sprawiedliwy ani przesadnie mądry. Czemu miałbyś się sam do zguby prowadzić?

Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

17 Nie bądź zbyt niegodziwy i nie bądź głupi. Czemu miałbyś umrzeć przed swoim czasem?

Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

18 Dobrze będzie, jeśli będziesz się tego trzymał, ale i tamtego z rąk nie wypuszczaj. Kto bowiem boi się Boga, uniknie tego wszystkiego.

Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

19 Mądrość daje mądremu [więcej] siły, niż [posiada ją] dziesięciu mocarzy, którzy są w mieście.

Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

20 Doprawdy, nie ma człowieka sprawiedliwego na ziemi, który czyniłby dobrze i nie grzeszył.

Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

21 Nie zwracaj też uwagi na wszystkie słowa, które wypowiadają [ludzie], byś nie usłyszał, jak ci złorzeczy twój sługa.

Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

22 Wie bowiem twoje serce, że i ty wielokroć złorzeczyłeś innym.

Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

23 Tego wszystkiego doświadczyłem mądrością [i] powiedziałem: Będę mądry. Ale mądrość oddaliła się ode mnie.

Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.

24 To, co jest dalekie, i to, co jest bardzo głębokie – któż to może zgłębić?

Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

25 Zwróciłem swoje serce ku poznaniu, badaniu i szukaniu mądrości oraz rozeznaniu rzeczy, by poznać niegodziwość głupstwa, głupoty i szaleństwa.

När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

26 I odkryłem, że bardziej gorzka niż śmierć jest kobieta, której serce jest jak sieć i sidło, a jej ręce jak pęta. Kto się Bogu podoba, uwolni się od niej, ale grzesznik będzie przez nią usidlony.

då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

27 Oto co odkryłem – mówi Kaznodzieja – [badając] jedną po drugiej, aby dojść do istoty rzeczy;

Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

28 Czego jeszcze szuka moja dusza, lecz nie znajduje: Jednego mężczyznę spośród tysiąca znalazłem, ale kobiety spośród wszystkich nie znalazłem.

Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.

29 Oto to tylko odkryłem: Bóg stworzył człowieka prawego, ale oni szukali rozlicznych wymysłów.

Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.