Psalmów 102
1 Modlitwa utrapionego, gdy będąc w ucisku, przed Panem wylewa żądość swoję. Panie! wysłuchaj modlitwę moję, a wołanie moje niechaj przyjdzie do ciebie.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Nie ukrywaj oblicza twego przedemną; w dzień ucisku mego nakłoń ku mnie ucha twego; w dzień którego cię wzywam, prędko mię wysłuchaj.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 Albowiem niszczeją jako dym dni moje, a kości moje jako ognisko wypalone są.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 Porażone jest jako trawa, i uwiędło serce moje, tak, żem zapomniał jeść chleba swego.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 Od głosu wzdychania mego przylgnęły kości moje do ciała mego.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 Stałem się podobnym pelikanowi na puszczy; jestem jako puhacz na pustyniach.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 Czuję, a jestem jako wróbel samotny na dachu.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 Przez cały dzień urągają mi nieprzyjaciele moi, a naśmiewcy moi przeklinają mię.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 Bo jadam popiół jako chleb, a napój mój mięszam ze łzami,
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 Dla rozgniewania twego, i dla zapalczywości gniewu twego; albowiem podniósłszy mię porzuciłeś mię.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 Dni moje są jako cień nachylony, a jam jako trawa uwiądł;
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 Ale ty, Panie! trwasz na wieki, a pamiątka twoja od narodu do narodu.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 Ty powstawszy zmiłujesz się nad Syonem; boć czas, żebyś się zlitował nad nim, gdyż przyszedł czas naznaczony.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 Albowiem upodobały się sługom twoim kamienie jego, i nad prochem jego zmiłują się;
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 Aby się bali poganie imienia Pańskiego, a wszyscy królowie ziemscy chwały twojej;
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 Gdy pobuduje Pan Syon, i okaże się w chwale swojej;
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 Gdy wejrzy na modlitwę poniżonych, nie gardząc modlitwą ich.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 To zapiszą dla narodu potomnego, a lud, który ma być stworzony, chwalić będzie Pana,
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 Że wejrzał z wysokości świątnicy swojej, że z nieba na ziemię spojrzał;
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 Aby wysłuchał wzdychania więźniów, i rozwiązał na śmierć skazanych;
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 Aby opowiadali na Syonie imię Pańskie, a chwałę jego w Jeruzalemie,
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 Gdy się pospołu zgromadzą narody i królestwa, aby służyły Panu.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 Utrapił w drodze siłę moję, ukrócił dni moich;
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 Ażem rzekł; Boże mój! nie bierz mię w połowie dni moich; od narodu bowiem aż do narodu trwają lata twoje.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 I pierwej niżeliś założył ziemię, i niebiosa, dzieło rąk twoich.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 One pominą, ale ty zostajesz; wszystkie te rzeczy jako szata zwiotszeją, jako odzienie odmienisz je, i odmienione będą.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 Ale ty tenżeś zawżdy jest, a lata twoje nigdy nie ustaną.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 Synowie sług twoich, u ciebie mieszkać będą, a nasienie ich zmocni się przed tobą.
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
