Hioba 6

1 I odpowiedział Ijob, a rzekł:

Då tog Job till orda och sade:

2 O gdyby pilnie zważono narzekanie moje, a biedę moję pospołu na wagę włożono,

Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

3 Tedyby była cięższą nad piasek morski; przetoż mi słów niestaje.

Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

4 Albowiem strzały Wszechmocnego tkwią we mnie, których jad wysuszył ducha mego, a strachy Boże walczą przeciwko mnie.

Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

5 Izali osieł dziki ryczy nad trawą? albo wół izali ryczy nad paszą swoją?

Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

6 Izali może być jedzona rzecz niesmaczna bez soli? albo jestli jaki smak w białku jajowym?

Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

7 Czego się przedtem nie chciała dotknąć dusza moja, to teraz jest boleścią ciała mego.

Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

8 Bodajże się spełniła prośba moja! Niechże mi Bóg da, czego oczekuję!

Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

9 Oby się Bogu podobało, żeby mię zniszczył, a żeby mię wyciął, rozpuściwszy rękę swoję!

O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

10 Bo mam jeszcze pociechę swoję, (chociaż pałam w boleści, a Bóg mi nie folguje) żem nie taił słów Świętego.

Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

11 Cóż jest za moc moja, abym potrwał? albo co za koniec mój, abym przedłużył żywota mego?

Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

12 Izali moc kamienna moc moja? albo ciało moje miedziane?

Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

13 Azaż obrony mojej niemasz przy mnie? azaż rozsądek oddalony odemnie?

Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

14 Przeciwko temu, którego litość słabieje ku bliźniemu swemu, i który bojaźń Wszechmogącego opuścił?

Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

15 Bracia moi omylili mię jako potok; pominęli jako gwałtowne potoki,

Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

16 Które bywają mętne od lodu, w których się śnieg ukrywa;

som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

17 Czasu którego topnieją, zaginą; a czasu gorącości niszczeją z miejsca swego.

men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

18 Udawają się tam i sam z dróg swoich; rozciekają się po miejscach bezwodnych, i giną.

Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

19 Podróżni ludzie z krainy Teman obaczyli je; a którzy szli do Seba, mieli w nich nadzieję.

Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

20 Ale się zawstydzili, iż w nich ufali; a gdy tam przyszli, oszukali się.

men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

21 Tak zaiste i wy, bywszy nie jesteście; widząc utrapienie moje, lękacie się.

Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

22 Izalim mówił: Przynieście mi co, a z majętności waszej dajcie mi dary?

Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

23 I wybawcie mię z rąk nieprzyjaciela, a z rąk okrutników odkupcie mię?

att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

24 Nauczcież mię, a ja umilknę; a w czemem zbłądził pokażcie mi.

Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

25 O jakoż są mocne słowa prawdziwe! Ale cóż sprawi obwinienie wasze?

Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

26 Izali słowa moje obwinić myślicie, a przewiewać mowy utrapionego?

Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

27 I na sierotę targacie się, i kopiecie doły pod przyjacielem swoim.

Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

28 Przetoż przypatrzcie mi się teraz, a obaczycie, jeźli kłamię przed obliczem waszem.

Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

29 Obaczcie się, proszę, a niech nie będzie w was nieprawość; obaczcie się, a poznacie, że jest sprawiedliwość moja przy mnie.

Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

30 A iż nie masz w języku mym nieprawości: i nie mamże znać utrapienia mego?

Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?