Hioba 21
1 A odpowiadając Ijob rzekł:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Słuchajcież z pilnością słów moich, a będzie mi to od was pociechą.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Znoście mię, a ja będę mówił; a gdy domówię, naśmiewajcie się.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Izaż do człowieka obracam narzekanie moje? a ponieważ mam o co, jakoż się niema trapić duch mój?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Wejrzyjcież na mię, a zdumiewajcie się, a połóżcie rękę na usta wasze.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Bo co sobie wspomnę, tedy się lękam, a strach zdejmuje ciało moje.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Przeczże niepobożni żyją, starzeją się, i wzmagają się w bogactwa?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Nasienie ich trwałe jest przed obliczem ich z nimi, a rodzina ich przed oczyma ich.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Domy ich bezpieczne od strachu, a niemasz rózgi Bożej nad nimi.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Byk ich przypuszczon bywa, a nie traci nasienia; krowa ich rodzi, a nie pomiata.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Wypuszczają maluczkie dziatki swoje jako trzodę, a synowie ich wyskakują.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Wykrzykają przy bębnie i przy harfie, a weselą się przy głosie muzyki.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Którzy mawiają Bogu: Odejdź od nas; bo dróg twoich znać nie chcemy.
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Któż jest Wszechmocny, abyśmy mu służyli? a cóż nam to pomoże, choćbyśmy mu się modlili?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Ale oto, dobra ich nie są w rękach ich; przetoż rada niepobożnych daleka jest odemnie.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Częstoż pochodnia niepobożnych gaśnie? a zginienie ich przychodzi na nich? Oddziela im Bóg boleści w gniewie swoim.
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Stawają się jako plewa przed wiatrem, i jako perz, który wicher porywa.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Bo Bóg chowa synom jego pomstę jego; nadgradza mu, aby to poczuł.
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Oglądają oczy jego nieszczęście swoje, a z popędliwości Wszechmocnego pić będzie.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Co za staranie jego o domu jego po nim, gdyż liczba miesięcy jego umniejszona jest?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Izali Boga kto nauczy umiejętności, gdyż on wysokich sądzi?
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 Ten umiera w doskonałej sile swojej, gdy zewsząd bezpieczny i spokojny jest;
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Gdy piersi jego pełne są mleka, a szpik kości jego odwilża się,
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Inny zaś umiera w gorzkości ducha, który nie jadał z uciechą.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Spólnie w prochu leżeć będą, a robaki ich okryją.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Oto ja znam myśli wasze i zamysły, które przeciwko mnie złośliwie zmyślacie.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Bo mówicie: Gdzież jest dom książęcy? gdzie namiot przybytków niepobożnych?
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 Izaliście nie pytali podróżnych? a znaków ich izali znać nie chcecie?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Że w dzień zatracenia zły zachowany bywa, w dzień, którego gniew przywiedziony bywa.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Któż mu oznajmi w oczy drogę jego? a to, co czynił, kto mu odpłaci?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Wszakże i on do grobów zaprowadzony będzie, a w kupie umarłych zawżdy zostanie.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Słodnieją mu bryły grobowe, i ciągnie za sobą wszystkich ludzi; a tych, którzy go poprzedzili, niemasz liczby.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Jakoż mię tedy próżno cieszycie, gdyż w odpowiedziach waszych zostaje kłamstwo?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
