< Psalm 129 >

1 ISRAEL en inda: Re katoutou ia melel sang ni ai tikitik lel met pak toto.
En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 Pan pak toto re katoutou ia melel sang ni ai tikitik lel met; ari so, re sota kak kaloe ia di.
mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 Men sapasap weirada pon tinsau ai, wiadar warawar reirei.
På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 A Ieowa me pung, a kotin lepuk pasanger sal en me doo sang Kot akan.
Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 Karos me kin tataki Sion, en sarodi o tangwei!
De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 Ren rasong rä pon os en im o, me kin mong pena mon a pan ususda!
De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 Me sota kin kadirela kumut en pa en saundolung, de pa en me kin pir pena kap akan.
ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 Pwe me kin daulul wasa o, ren der inda: Kot en kotin kupura maui komail! Kit kapai komail da ni mar en Ieowa!
och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

< Psalm 129 >