مزامیر 124

1 سرود زائران به هنگام بالا رفتن به اورشلیم. مزمور داوود. اگر خداوند با ما نمی‌بود چه می‌شد؟ بگذار اسرائیل بگوید:

En vallfartssång; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel --

2 اگر خداوند با ما نمی‌بود هنگامی که دشمنان بر ما یورش آوردند،

om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss,

3 آنها در خشم آتشین خود ما را زنده می‌بلعیدند!

då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss;

4 سیل ما را با خود می‌بُرد و آبها از سر ما می‌گذشت.

då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;

5 آری، در گردابها غرق می‌شدیم!

ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.

6 سپاس بر خداوند که نگذاشت ما شکار دندانهای آنها شویم.

Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder!

7 همچون پرنده، از دام صیاد گریختیم. دام پاره شد و ما نجات یافتیم.

Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.

8 مددکار ما خداوند است که آسمان و زمین را آفرید.

Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.