مزامیر 102
| دعای شخص مصیبت دیده، که نالۀ خود را به حضور خداوند می‌ریزد. ای خداوند، دعای مرا بشنو و به فریادم گوش فرا ده! | 1 |
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
| وقتی که در زحمت هستم، روی خود را از من برنگردان! به من توجه فرما، و هرگاه دعا کنم بی‌درنگ مرا اجابت فرما! | 2 |
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
| عمرم چون دود به سرعت ناپدید می‌شود و استخوانهایم همچون چوب خشک می‌سوزد. | 3 |
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
| دل من مانند گیاهی است که کوبیده و خشک شده باشد. غذا خوردن را از یاد برده‌ام. | 4 |
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
| با صدای بلند می‌نالم؛ جز پوست و استخوان چیزی در بدنم نمانده است. | 5 |
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
| همچون پرنده‌ای وحشی، آوارهٔ صحرا شده‌ام و چون جغد خرابه‌نشین، بی‌خانمان گشته‌ام. | 6 |
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
| مانند گنجشکی بر پشت بام، تنها مانده‌ام؛ خواب به چشمانم نمی‌رود. | 7 |
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
| هر روز دشمنانم مرا تحقیر می‌کنند و مخالفانم مرا لعنت می‌نمایند. | 8 |
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
| به سبب خشم و غضب تو ای خداوند، غذای من خاکستر است و نوشیدنی‌ام با اشکهایم آمیخته است. زیرا تو مرا برداشتی و به کنار انداختی. | 9 |
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
| 10 |
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
| عمرم چون سایه‌های عصر، زودگذر است؛ همچون علف خشک پژمرده شده‌ام. | 11 |
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
| اما تو ای خداوند، تا ابد پادشاه هستی؛ ذکر تو در تمام نسلها باقی خواهد ماند. | 12 |
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
| تو برخاسته، بر اورشلیم ترحم خواهی فرمود؛ اکنون زمان آن رسیده است که بر اورشلیم رحمت فرمایی. | 13 |
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
| بندگان تو سنگها و خاک اورشلیم را دوست دارند! | 14 |
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
| قومها از نام خداوند خواهند ترسید و همه پادشاهان جهان از قدرت و عظمت او هراسان خواهند شد. | 15 |
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
| او شهر اورشلیم را دوباره بنا خواهد کرد و با جلال و شکوه فراوان ظاهر خواهد شد. | 16 |
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
| به دعای قوم درمانده خود توجه نموده، ایشان را اجابت خواهد نمود. | 17 |
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
| آنچه که خداوند انجام می‌دهد برای نسل آینده نوشته خواهد شد تا ایشان نیز او را ستایش کنند: | 18 |
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
| «خداوند از مکان مقدّس خود در آسمان، به زمین نظر انداخت تا ناله اسیران را بشنود و آنها را که به مرگ محکوم شده بودند، آزاد سازد.» | 19 |
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
| 20 |
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
| بنابراین وقتی قومها در اورشلیم گرد هم بیایند تا خدا را در خانهٔ او پرستش کنند، نام خداوند در اورشلیم ستوده و سراییده خواهد شد. | 21 |
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
| 22 |
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
| خداوند در جوانی‌ام توان مرا از من گرفته و عمرم را کوتاه ساخته است. | 23 |
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
| ای خدای من، نگذار در جوانی بمیرم! تو تا ابد زنده هستی! | 24 |
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
| تو از قدیم بنیاد زمین را نهادی و آسمانها را به دست خود ساختی. | 25 |
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
| آنها فانی می‌شوند، اما تو باقی هستی. همهٔ آنها همچون جامۀ کهنه، پوسیده خواهند شد. تو آنها را مانند لباس عوض خواهی کرد و به دور خواهی افکند. | 26 |
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
| اما تو جاودانی هستی و برای تو هرگز پایانی وجود ندارد. | 27 |
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
| فرزندان بندگانت، همیشه در امان خواهند بود و نسل آنها از حمایت تو برخوردار خواهند شد. | 28 |
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
