ایوب 6
| آنگاه ایوب پاسخ داد: | 1 |
Då tog Job till orda och sade:
| اگر می‌توانستید غصهٔ مرا وزن کنید، | 2 |
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
| آنگاه می‌دیدید که از شنهای ساحل دریا نیز سنگینتر است. برای همین است که حرفهای من تند و بی‌پرواست. | 3 |
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
| خدای قادر مطلق با تیرهای خود مرا به زمین زده است. تیرهای زهرآلودش در قلب من فرو رفته است. یورشهای ناگهانی خدا مرا به وحشت انداخته است. | 4 |
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
| آیا من حق اعتراض ندارم؟ آیا خرِ وحشی با داشتن علف عَرعَر می‌کند؟ یا گاو با داشتن یونجه ماغ می‌کِشد؟ | 5 |
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
| آیا انسان از بی‌نمک بودن غذا شکایت نمی‌کند؟ یا کسی سفیده تخم‌مرغ بی‌مزه را دوست دارد؟ | 6 |
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
| هنگامی که به چنین غذایی نگاه می‌کنم اشتهایم کور می‌شود و حالم به هم می‌خورد. | 7 |
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
| ای کاش خدا خواسته مرا به‌جا آورد و آرزوی مرا برآورده سازد. | 8 |
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
| ای کاش خدا مرا لِه می‌کرد، و دستش را دراز کرده، مرا می‌کشت. | 9 |
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
| آنگاه دستِ کم این مرا تسلی می‌داد که با وجود همه این دردها هرگز سخنان آن قدوس را انکار نکرده‌ام. | 10 |
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
| من چطور می‌توانم این وضع را تحمل کنم؟ به چه امیدی به زندگی خود ادامه دهم؟ | 11 |
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
| آیا من از سنگ ساخته شده‌ام؟ آیا بدنم از آهن است؟ | 12 |
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
| کاری از دستم برنمی‌آید و کسی به دادم نمی‌رسد. | 13 |
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
| انسان باید نسبت به دوست عاجز خود مهربان باشد، حتی اگر او خدای قادر مطلق را ترک گفته باشد. | 14 |
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
| ولی ای دوستان، من به دوستی شما اعتماد ندارم، زیرا مثل نهری هستید که در زمستان از برف و یخ پر است و در تابستان آب آن خشک و ناپدید می‌شود؛ کاروانها به کنار آن می‌روند تا عطش خود را فرو بنشانند؛ ولی آبی در آن نمی‌یابند؛ پس، از تشنگی هلاک می‌شوند. | 15 |
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
| 16 |
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
| 17 |
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
| 18 |
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
| وقتی که کاروانهای تیما و سبا برای نوشیدن آب در آنجا توقف می‌کنند، ناامید می‌شوند. من هم از شما قطع امید کرده‌ام. شما از دیدن وضع من می‌ترسید و حاضر نیستید کمکم کنید. | 19 |
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
| 20 |
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
| 21 |
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
| ولی چرا؟ آیا هرگز از شما کوچکترین چیزی خواسته‌ام؟ آیا درخواست هدیه‌ای کرده‌ام؟ | 22 |
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
| آیا تاکنون از شما خواسته‌ام مرا از دست دشمنان و ظالمان برهانید؟ | 23 |
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
| تنها چیزی که من از شما می‌خواهم یک جواب منطقی است، آنگاه ساکت خواهم شد. به من بگویید که چه خطایی کرده‌ام؟ | 24 |
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
| البته حقیقت دردناک است، اما انتقادهای شما دور از حقیقت است. آیا فقط به این دلیل که از فرط یأس و نومیدی بی‌اراده فریاد برآوردم می‌خواهید مرا محکوم کنید؟ | 25 |
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
| 26 |
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
| شما حتی به یتیم هم رحم نمی‌کنید و حاضرید دوست خود را نیز بفروشید. | 27 |
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
| به چشمان من نگاه کنید. آیا من به شما دروغ می‌گویم؟ | 28 |
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
| مرا محکوم نکنید، چون بی‌گناهم. اینقدر بی‌انصاف نباشید. | 29 |
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
| آیا فکر می‌کنید من دروغ می‌گویم و یا نمی‌توانم درست را از نادرست تشخیص دهم؟ | 30 |
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
