ایوب 31

1 با چشمان خود عهد بستم که هرگز با نظر شهوت به دختری نگاه نکنم.

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 خدای قادر مطلق که در بالاست برای ما چه تدارک دیده است؟

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 آیا مصیبت و بلا سرنوشت شریران و بدکاران نیست؟

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 آیا او هر کاری را که می‌کنم و هر قدمی را که برمی‌دارم نمی‌بیند.

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 من هرگز دروغ نگفته و کسی را فریب نداده‌ام.

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 بگذار خدا خودش مرا با ترازوی عدل بسنجد و ببیند که بی‌گناهم.

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 اگر پایم را از راه خدا بیرون گذاشته‌ام، یا اگر دلم در طمع چیزهایی بوده که چشمانم دیده است، یا اگر دستهایم به گناه آلوده شده است،

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 باشد که غله‌ای که کاشته‌ام از ریشه کنده شود و یا شخص دیگری آن را درو کند.

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 اگر شیفتهٔ زن مرد دیگری شده، در کمین او نشسته‌ام،

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 باشد که همسرم را مرد دیگری تصاحب کند؛

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 زیرا این کار زشت سزاوار مجازات است،

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 و مانند آتشی جهنمی می‌تواند تمام هستی مرا بسوزاند و از بین ببرد.

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 اگر نسبت به غلام یا کنیز خود بی‌انصافی می‌کردم، وقتی که از من شکایت داشتند،

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 چگونه می‌توانستم با خدا روبرو شوم؟ و هنگامی که در این باره از من سؤال می‌کرد، چه جوابی می‌دادم؟

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 چون هم من و هم خدمتگزارانم، به دست یک خدا سرشته شده‌ایم.

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 هرگز از کمک کردن به فقرا کوتاهی نکرده‌ام. هرگز نگذاشته‌ام بیوه‌زنی در ناامیدی بماند،

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 یا یتیمی گرسنگی بکشد، بلکه خوراک خود را با آنها قسمت کرده‌ام

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 و تمام عمر خود را صرف نگهداری از آنها نموده‌ام.

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 اگر کسی را می‌دیدم که لباس ندارد و از سرما می‌لرزد،

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 لباسی از پشم گوسفندانم به او می‌دادم تا از سرما در امان بماند و او با تمام وجود برای من دعای خیر می‌کرد.

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 اگر من با استفاده از نفوذی که در دادگاه داشته‌ام حق یتیمی را پایمال نموده باشم

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 بازویم از کتفم بیفتد و دستم بشکند.

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 هرگز جرأت نمی‌کردم چنین کاری را انجام دهم، زیرا از مجازات و عظمت خدا می‌ترسیدم.

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 هرگز به طلا و نقره تکیه نکرده‌ام

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 و شادی من متکی به مال و ثروت نبوده است.

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 هرگز فریفتهٔ خورشید تابان و ماه درخشان نشده‌ام و آنها را از دور نبوسیده و پرستش نکرده‌ام؛

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 چون اگر مرتکب چنین کارهایی شده بودم مفهومش این بود که خدای متعال را انکار کرده‌ام، و چنین گناهی بی‌سزا نمی‌ماند.

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 هرگز از مصیبت دشمن شادی نکرده‌ام،

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 هرگز آنها را نفرین نکرده‌ام و زبانم را از این گناه باز داشته‌ام.

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 هرگز نگذاشته‌ام خدمتگزارانم گرسنه بمانند.

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 هرگز نگذاشته‌ام غریبه‌ای شب را در کوچه بخوابد، بلکه در خانهٔ خود را به روی او باز گذاشته‌ام.

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 هرگز مانند دیگران به خاطر ترس از سرزنش مردم، سعی نکرده‌ام گناهانم را پنهان سازم و خاموش در داخل خانهٔ خود بنشینم.

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 ای کاش کسی پیدا می‌شد که به حرفهایم گوش بدهد! من دفاعیهٔ خود را تقدیم می‌کنم. بگذار قادر مطلق جواب مرا بدهد و اتهاماتی را که به من نسبت داده شده به من نشان دهد،

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 و من آنها را مانند تاجی بر سر می‌گذارم!

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 تمام کارهایی را که کرده‌ام برای او تعریف می‌کنم و سربلند در حضور او می‌ایستم.

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 اگر زمینی که در آن کشت می‌کنم مرا متهم سازد به اینکه صاحبش را کشته‌ام و آن را تصاحب کرده‌ام تا از محصولش استفاده برم،

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 باشد که در آن زمین به جای گندم، خار و به عوض جو، علفهای هرز بروید. پایان سخنان ایوب.

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.