< ایوب 19 >

آنگاه ایوب پاسخ داد: 1
Därefter tog Job till orda och sade:
تا به کی می‌خواهید عذابم بدهید و با سخنانتان مرا خرد کنید؟ 2
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
پی‌درپی به من اهانت می‌کنید و از این رفتارتان شرم نمی‌کنید. 3
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
اگر من خطا کرده‌ام، خطای من چه صدمه‌ای به شما زده است؟ 4
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
شما خود را بهتر از من می‌پندارید و این مصیبت مرا نتیجهٔ گناه من می‌دانید، 5
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
در حالی که این خداست که مرا به چنین روزی انداخته و در دام خود گرفتار کرده است. 6
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
فریاد برمی‌آورم و کمک می‌خواهم، اما هیچ‌کس صدایم را نمی‌شنود و کسی به فریادم نمی‌رسد. 7
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
خدا راهم را سد کرده و روشنایی مرا به تاریکی مبدل نموده است. 8
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
او عزت و فخر را از من گرفته 9
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
و از هر طرف مرا خرد کرده است. او مرا از پا درآورده و درخت امیدم را از ریشه برکنده است. 10
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
خشم او علیه من شعله‌ور است و او مرا دشمن خود به حساب می‌آورد. 11
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
لشکریانش به پیش می‌تازد و بر ضد من سنگر می‌سازند، و گرداگردِ خیمه‌ام اردو می‌زنند. 12
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
برادرانم را از من دور کرده است، و آشنایانم بر ضد من برخاسته‌اند. 13
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
بستگانم از من روگردانیده و همهٔ دوستانم مرا ترک گفته‌اند. 14
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
اهل خانه و حتی خدمتکارانم با من مانند یک غریبه رفتار می‌کنند و من برای آنها بیگانه شده‌ام. 15
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
خدمتکارم را صدا می‌کنم، حتی به او التماس می‌نمایم، ولی او جوابم را نمی‌دهد. 16
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
نَفَسم برای زنم مشمئزکننده است، و برادرانم طاقت تحمل مرا ندارند. 17
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
بچه‌های کوچک هم مرا خوار می‌شمارند و وقتی مرا می‌بینند مسخره‌ام می‌کنند. 18
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
حتی نزدیکترین دوستانم از من منزجرند و آنانی که دوستشان می‌داشتم از من روگردان شده‌اند. 19
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
از من پوست و استخوانی بیش نمانده است، به زحمت از چنگ مرگ گریخته‌ام. 20
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
آه ای دوستان، به من رحم کنید، زیرا دست خدا بر من سنگین شده است. 21
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
چرا شما هم مثل خدا مرا عذاب می‌دهید؟ آیا از خوردن گوشت بدنم سیر نشده‌اید؟ 22
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
ای کاش می‌توانستم درد دلم را با قلمی آهنین برای همیشه در دل سنگ بنویسم. 23
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
اما من می‌دانم که رهاننده‌ام زنده است و سرانجام بر زمین خواهد ایستاد؛ 25
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
و می‌دانم حتی بعد از اینکه بدن من هم بپوسد، خدا را خواهم دید! 26
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
من خود با این چشمانم او را خواهم دید! چه امید پرشکوهی! 27
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
چطور جرات می‌کنید به آزار من ادامه دهید و بگویید: «مقصر خودش است»؟ 28
Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
از شمشیر مجازات خدا بترسید و بدانید که او شما را داوری خواهد کرد. 29
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.

< ایوب 19 >